”Big Bubble”, Misaki Kawai och ”Alright, alright”, Chris Johanson.
Malmö konsthall 6.11.
Inne i Malmö konsthall tornar Misaki Kawais enorma hund upp sig, klädd i
knallrosa fuskpäls. Vem som helst får klappa och kamma. Strax intill lockar
hennes kombinerade biograf/tempel/paviljong ”Big Bubble” med animationer och
elektroniska toner.
Det kliar i fingertopparna och spritter i synnerverna. Höstens två
utställningar utgör en färglysande energiboost.
”Don’t Worry Be Happy” har amerikanske Chris Johanson (f 1968) skrivit på en
av sina målningar. Ett passande mantra för både hans och Kawais konst.
Förutom konsthall delar de samma spontana lekfullhet. Ett slags feel
good-konst i kvadrat. Det kunde ha blivit för bra, om inte leendet varit så
smittsamt. Fast det finns viss konsekvens. Här fortsätter konsthallschefen
Jacob Fabricius linjen från sommarens Poul Gernes-utställning. Liksom danske
veteranen Gernes aktiverar Johanson dynamiskt rummet. Materialkänslan är
stark. Istället för väluppfostrade dukar målar han på ihopsnickrade ramar
och bygger plakat av återanvänt träspill – allt del av en resurssnål
praktik. En solstänkt bris av peace & love och avslappnad kalifornisk
skateboard- och gatukonstkultur vilar över hans installationer, skapade
speciellt för Malmö. Men med sina underfundiga kommentarer snuddar hans verk
vid livets lätthet och tyngd. Långtifrån banal har hans streetsmarta
hippiekonst för 2010-talet ett opretentiöst och uppriktigt tilltal. Jag
gillar den skarpt.
Misaki Kawai (f 1978) delar hans humor och naivistiska form. Vid sidan av det
urbana konsumtionssamhället och populärkulturen inspireras hon av den
japanska mangastilen heta-uma. Översatt blir det ungefär ”dålig teknik – bra
resultat”, vilket träffsäkert beskriver hennes anslag. På plats i Malmö
sedan juni har hon genomfört projekt både i Rosengård och på
Malmöfestivalen. Det är i denna inbjudande, utåtriktade attityd hennes
styrka ligger. Hennes myllrande, absurda bildvärld öppnar för en bejakande
kreativitet bortom självkritikens filter. Sett ur det perspektivet är den
aktivitetsbok hon skapat för Malmös alla tredjeklassare det mest intressanta
experimentet. Kawai visar att konst kan vara lätt – och galet kul. Lyckas
hon också förmedla det, har hon åstadkommit storverk.