Galleri Ping-Pong och Galleri 21 ligger väl i Malmös samtida terräng, både den
kulturella och den kommersiella. Om hörnet finns Konsthallen och Operan.
Davidshallsgatan och Friisgatan har blivit stråk för mode och design,
samtidigt som kommersens stora aktörer vid Triangeln får nytt blod när de nu
ligger ovanpå en underjordisk järnvägsstation.
I Ping-Pongs kompakta vita kub visar Mårten Nilsson ”Thorns”, snår av svarta
törnen som organiskt, asymmetriskt tar väggarna i anspråk. Taggig sträcker
den verket in i rummet. Skuggorna som kastas på väggarna blir till teckning,
tecknad med skugga. På nära håll ser man att Nilssons snår är skapade av
papper, mödosamt förvandlat till naturbild, som en tuschmålning som penslat
sig själv ut i rummet.
Det är lätt att förledas till att tro att bildkällan är naturen, kala taggiga
snår som står svarta mot vit snö. Men inspirationen kommer från viktorianska
tapeter. Rosens taggar tematiserar smärta och lidande, med törnekronan som
kärnan i ett kluster av referenser. ”Thorns” handlar också om hur sällan vi
ser sådana mönster i en bedövad nutid där lidandets symbolik har förpassats
till olika subkulturella rörelser. Under Mårten Nilssons händer växer den
fram, ur väggarna, till att börja med förföriskt vacker.
Hos grannen Galleri 21 hälsar Ella Tillema välkommen till helvetet med en
laddad separatutställning. Hon gick ut från konsthögskolan 2010. Hos henne
finns – under en yta av broderier, målningar, fanzines och sång – också ett
slags taggighet, en kritik av tid och plats. Den syns på gamla broderade
dukar som kapats för nya ändamål med tillägg i plattsöm som säger ”Tack för
inget”, eller k-pistar i korsstygn bland söta småfåglar och hjärtan. När hon
approprierar de gamla dukarna blir det ibland väldigt effektivt, men
tekniken kräver också texter som bär. I detta verk fungerar några, andra
faller platt. Ett skarpare urval krävs.
Broderierna är ett nytt medium för Tillema, i utställningens målningar visar
hon sin bekanta behärskning av måleriets uttryck. Med en serie dukar i olika
format bryter hon ett klassiskt inspirerat måleri, med all den sinnlighet
som följer med mediet, mot det vardagliga, närvarande, personliga.
Måns Holst-Ekström
konsthistoriker och författare