Med en botten i magin

Somligt liknar kitsch men allt är ordnat i en myllrande installation. Först känns det som om han dukat upp med onödigt överdåd. Snart ser jag återkommande teman. Död, förintelse, hot. Han sätter tonarten redan genom att kombinera några vykort, där en banal barndomsidyll i grälla färger är omringad av tre mörka halshuggningar ur konsthistorien. Temat ekar i en målning som pallats upp på några böcker. På ett kalhygge klyver en kvinna ved med en hotfull muskulös spänning. Framför henne svävar en bräda med en skalle och några dystra lämningar.

Mot en annan vägg kröns en boktrave av en död gren. Upprepningen som trots mot förintelse.

Utställningen blir en ritual, som genom upprepningar skapar magi.

Hans skolkamrat Bror Sander Berg Størseth har också ett drag av mysticism, då han rör sig mellan vetenskap och magi. Gamla tankemönster och obsolet kunskap ger ifrån sig ett slags aningar om något obestämt. Jag tänkte på Leif Elggrens konsekventa sökande utanför de traditionella vetenskaperna. På samma vis som han till exempel sökt hörbara spår efter Swedenborg i dennes lusthus lockar Berg Størseth fram en värld av sinnliga föreställningar från en förbrukad tid.

Förbrukade tankar blir magi. Magi är lögn, men den har haft en stor betydelse i människans sociala och kulturella utveckling. Lögn och sanning är i det perspektivet inte relevanta kategorier. Berg Størseth och Stankovic påminner oss, var och en på sitt vis, om att konsten har en del av sitt ursprung i magin.