Plats på scen för grafiken

Grrrafik heter höstens stora konstsatsning i Skåne, tänkt som en uppfordrande morrning. Med skiftande startdatum intar den ett trettiotal institutioner och gallerier fram till årsskiftet. Ett initiativ vi ska följa i en serie artiklar.

Hur angelägen är grafiken idag? Egentligen är frågan fel ställd. För om de olika utställningarna har en sak gemensam, så är det att de visar att grafikens dragningskraft beror helt på varför, vem och vad. Men det handlar också om engagemang. Det är skillnad på att koncentrerat erövra sitt eget grafiska uttryck och att i förbifarten framställa en serie prisvänliga tryck. I spetsen för utvecklingen finner vi unga norska Ellisif Hals på Galleri Ping Pong. Med sina experimentella torrnålskollage ger hon prov på något helt enastående, en mångskiktad, rakbladsvass brytning mellan drömskt landskap och modernistisk arkitektur. Motpolen – eller bottennappet – blir Malmö konstmuseums ”Smakprov” med bland annat Picasso och Niki de Saint Phalle, ett sömnigt axplock ur samlingarna utan riktning och konsekvens.

Nu kan ändå en bred, kollektiv satsning vara befogad i upplysnings­syfte. Inom samtidskonstens kakofoni av uttryck utgör grafiken ett traditionsrikt, lätt bortglömt fält med sitt tids- och precisionskrävande hantverk. Visserligen är storhetstiden från Bertil Lundberg och Grafikskolan Forums dagar över, men vid sidan av hans skickliga forna elever – däribland Gunilla Widholm med sitt utsökta, resonansrika herbarium på Galleri Persson – märks en ny och oförutsägbar generation. Brasilianska Leya Mira Branders suggestiva etsningar på Rostrum är ett exempel, liksom Fredrik Lindqvists färgstarka, expressionistiska träsnitt på tyg (Galleri Thomas Wallner, Simris fr o m 22.10).

Om grafiken ofta blir styvmoderligt behandlad hör det paradoxalt nog ihop med dess radikala och demokratiska potential. Grafiska blad spred konsten till folket och undergrävde samtidigt det unika konstverkets ekonomiska exklusivitet. Därmed klev grafiken på sätt och vis också ut ur finrummet. Är det då en slump att många konstnärer idag tillför en unik dimension till sina grafiska bilder, genom broderi, måleri och kollage? Tekniken utvecklas i personliga hybridformer, medan verket existerar endast i ett exklusivt exemplar. Fast satsningen precis inletts väcker Grrafik 2011 många tankar. Det är ett tecken som bådar gott.