Spel på galleriet i Köpenhamn

I entrén till den konverterade kyrkan, ett kort stenkast från Strøget, står svenske konstnären Michael Johansson. Det är ett par dagar innan vernissagen och hans verk – ett av många med namnet ”Tetris” – är under uppbyggnad.

En fönsternisch i de meter­tjocka, vitmålade murarna ska fyllas med före­mål som Michael Johansson har letat upp i museets dolda vrår.

– Några gånger har museet sagt ”det finns inga grejer”. Men det gör det alltid, när jag fått leta runt några dagar. Och jag tycker om den begränsning det innebär att använda föremål från platsen, säger han.

Genom att ytterst noggrant stapla, sammanfoga och kila in allehanda objekt ska nischen ges en slät yta, ett smått klaustrofobiskt packat utrymme som samtidigt kan ses som en enda abstrakt bild.

Associationen till det klassiska datorspelet Tet­ris (vars mål är att stapla nedfallande klossar till hela rader) är inte Michael Johanssons egen – den kom efter ett tag.

– Jag sökte efter ett bra namn och hittade ”Tetris”. Sen har jag märkt att många ändå associerar till spelet.

Metoden har inne­burit Michael Johanssons genombrott i konstvärlden. Han har staplat och fyllt och skapat sina sammanfogade bilder i Tyskland, Nederländerna, Ryssland och Storbritannien – bland annat. I Stockholm skapade han en tio meter hög vägg av containrar, en traktor och en gammal Volvo kombi.

– Jag ser alla Tetris-­verken som en enda serie bilder, berättar han.

Resten av Nikolaj Kunst­hals utställning, som fått namnet ”Space Invaders”, visar konst som är ännu närmare relaterad till dator­spel.

– Datorspel är en dominerande del av vår kultur, det dyker upp överallt. Och på Nikolaj vill vi visa konst som diskuterar aktuella problem eller frågeställningar, säger utställningens kurator Andreas Brøgger.

På ”Space Invaders” finns vanliga, kommersiella datorspel, men också spel utvecklade av konstnärer eller spelutvecklare utanför de stora bolagen. Och det går bra för besökarna att testa.

– Många konstnärer arbetar med gränsen mellan den virtuella och den fysiska rollen, berättar Andreas Brøgger.

Ett exempel är Riley Harmons verk ”What It Is With­out the Hand That Wields It”. I det kopplas spelet Counterstrike samman med påsar av fuskblod. När en spelare dör i spelet, rinner en liten mängd blod ut över den vita galleriväggen. Andra konstnärer jobbar med appar till mobiltelefon.

Förhoppningen är att locka andra besökare utöver den vanliga, konst­intresserade skaran.

– Vi får se hur det går. De är en mycket kräsen publik. Jag hoppas några vill komma och pröva våra spel, säger Andreas Brøgger.