Vad som saknats är de genomarbetade och kontroversiella greppen, viljan
att föra fram nya idéer och sätt att förhålla sig till nutiden och
historien. Ett undantag är sommarens suveräna, fullmatade ”Living” på
Louisiana. Höstens ambitiösa Grrrafiksatsning har bitvis också överraskat,
och med sina trettiotal aktörer lyckats kasta nytt ljus över denna rätt
bortglömda teknik. Överlag har vi dock sett en lång rad utmärkta men
harmlösa presentationer, som tagna tillsammans blir just – lagom. Ska Skåne
kunna behålla sin position och självbild som en av Sveriges mest dynamiska
konstregioner, krävs en nytändning. Men också, som i Malmö konsthalls fall,
stärkta ekonomiska muskler.
Vad har då bjudits? Mot Marcel Duchamp och Gösta Adrian Nilsson
”GAN” i Malmö, packade de stora danska museerna upp pålitliga kioskvältare
som Picasso, Toulouse-Lautrec, Warhol, Cobra, Gauguin och Klee. Man skulle
lätt kunna skriva en enkönad krönika. Men det vore missvisande. För även om
de manliga konstnärerna dominerat i antal, utställningstid- och yta, satte
kvinnorna agendan. Sydamerikanska Doris Salcedo och Anna Maria Maiolino
gjorde med sin politiskt laddade konst under sommaren ett tungt avtryck i
Malmö. På Skissernas har viktiga konstnärskap som Randi Fisher och Siri
Derkert lyfts fram, medan ett vaket galleriliv gett oss yngre, intressanta
namn som Thale Vangen, Ellisif Hals och The Icelandic Love Corporation.
För konstscenens vitalitet spelar gallerierna och de
konstnärsdrivna arenorna en central roll. Det märks inte minst när de
regionala institutionerna till priset av mångfald och självständig identitet
allt oftare gör gemensam sak. Under sommaren regerade danske Poul Gernes
både på Lunds och Malmö konsthall. För närvarande intar Malmö konstmuseums
samlingar Lunds konsthall, medan ett urval av museets videoverk just visats
på fotogalleriet Format. Oavsett dess höga kvalitet, är det problematiskt
när Malmö konstmuseums samling blir huvudnumret på grannstadens största
konstscen. En samling är resultatet av en specifik institutions (chefs)
urval, konstsyn och smak, vilken i detta fall får ett orimligt brett
genomslag lokalt. Politiker, ta er samman! Se till att Malmö konstmuseum får
ett värdigt hus att bedriva sin egen verksamhet i.
Inför framtiden står mycket och väger. Nya chefer är på väg till Skissernas
museum och Malmö konstmuseum. På Moderna museet Malmö tar John Peter Nilsson
över efter Magnus Jensner, som slutar i protest mot nedskärningar och ett
radikalt minskat utrymme för egna initiativ. Utvecklingen har varit
oroväckande, och det gäller nu att man skapar en form för verksamheten som
inte enbart bygger på att modermuseets samlingar går på turné.
Också internationellt har debatter – av en annan dignitet – rasat,
den största kring kinesiske Ai Weiweis fängslande och senare frigivning mot
husarrest. Nu visas hans konst på Louisiana. Tillsammans med Gerhard
Nordströms magnifika utställning på Malmö konsthall utgör presentationen ett
trots allt starkt avslut på året. Deras arbete är en värdefull påminnelse om
konstens potential och kraft.
Närmast framöver är det ”Avantgardens Kvinder 1920–1940” på Louisiana, och
Niki de Saint Phalle på Moderna museet Malmö som i samma anda lovar gott.