Strävan efter symmetri

I Malmö är Sigurdur Gudmundsson kanske mest känd för ”Diamonds are everywhere”, konstverket i Västra hamnen med stenar som blankpolerats i Kina och sedan lagts tillbaka på sin plats vid Sundspromenaden. En lyckad manipulation av det befintliga stadsrummet.

I den nya utställningen på Moderna museet visas Gudmundssons fotografier från sjuttiotal och tidigt åttio­tal, så kallade ”situationer”. Bilderna dokumenterar aktioner och fysiska installationer där konstnären deltar i en skulptural komposition som fångas av kameran. De flesta är svart­vita och påminner om fotobevis från sextio- och sjuttiotalets performance, konceptkonst och land art. Men detta är inte foto som avtryck av verkligheten, det är tydligt redan i verket ”Horizontal thought”. Två figurer på en strand spanar ut över havet. Genom tecknade tankebubblor ovanför deras huvuden – som befinner sig i olika höjd i förhållande till horisonten – visar konstnären hur ett och samma motiv förändras beroende på åskådarens perspektiv.

Gudmundsson inspirerades av Fluxus­rörelsens konstexperiment men bildernas blandning av allvar och komik, absurd humor och vemod får mig även att associera till Jan Bas Aders filmer. Trots att den rörliga bilden tillför en annan tidsdimension finns en beröringspunkt mellan Bas Aders skildringar av hur den egna kroppen faller och Gudmundssons strävan efter jämvikt och symmetri. Det är denna strävan som får honom att gå i närkamp med tyngdkraften.

I ”Rendez-vous” står han i ett gravliknande hål och drar med hjälp av en måttstock en rät, horisontell linje mellan jordhögen som han har grävt och toppen av sin egen hjässa.

I en annan bild lutar den gulmålade konstnären som tornet i Pisa och ser ut som om han skulle trilla om han inte hade en himmelsblå uppåtsträvande ballong i handen.

Bilderna är tydligt förankrade i sjuttio­talets konstvärld, inte minst genom kläder och frisyrer. Till skillnad från Jan Bas Ader lever dock Gudmundsson och är fortfarande verksam; ”Diamonds are everywhere” gjordes i samband med Bo01. Det gör förstås inte dessa tidiga verk mindre relevanta, men med tanke på att galleri Bo Bjerggaard i Köpenhamn anordnade en större utställning på i princip samma tema tidigare i år hade jag gärna sett museet förklara sitt urval.

På vilket sätt är den här utställningen mer än en miniversion av den danska? Gudmundssons intresse för samspelet mellan människa och miljö, natur och kultur känns mycket aktuellt här och nu.

Om Modernas informationstext hade fokuserat mer på att tydliggöra varför just de ”situationer” som visas här är betydelsefulla idag hade museet framstått som mer självständigt.