Tecknad tentamen

Några nakna plywoodskivor stirrar stumt mot varandra en trappa upp på Malmö högskola och Institutionen för konst, kultur och kommunikation.

Här ska de första studenterna i högskolans alldeles färska kurs i tecknade serier ställa ut.

Paolo Iskra vill egentligen jobba med film, men ser serietecknandet som en viktig del vid arbetet med filmmanus.

– Jag är inte seriemänniska i grunden, men det här har öppnat upp en helt ny värld för mig, säger han och visar upp bilderna som han ska ställa ut, en karaktärsskiss av Koróvjev från romanen "Mästaren och Margarita" av Michail Bulgakov.

– Jag ville ge ett exempel på hur man kan illustrera ett litterärt verk och ge det ett nytt tolkningssätt, säger Paolo Iskra.

Det var för ett och ett halvt år sedan som Gunnar Krantz, lektor på högskolan och även själv serietecknare, fick frågan om starta en kurs i tecknade serier som en del i utbildningen design och visuell kommunikation.

Kursen utformades som både praktisk och teoretisk med fokus på samtida serier i Sverige.

När antagningen öppnades var intresset stort.

– Vi har tagit in studenter från en rad olika program till kursen. Vi har lärarstudenter som kommer att arbeta med serier i sin undervisning, de som studerar grafisk design, och en som också vill gå vidare och forska på tecknade serier som medium, säger Gunnar Krantz.

Vad vinner serierna på att få ett akademiskt sammanhang?

– De vinner det som alla konstformer redan har, nämligen att folk får fördjupa sig både konstnärligt och teoretiskt, samt få möjlighet att bygga upp nätverk.

Hannah Lemoine pluggar medie- och kommunikationsvetenskap och driver vid sidan om en feministisk blogg. Hon har tröttnat på skyttegravskriget mellan feminister och antifeminister. Med sina serier, som bygger på berättelser om avgörande tillfällen som påverkat människors uppfattning om jämställdhet, berättelser hon fått in via bloggen, vill hon mäkla fred mellan grupperingarna.

– Jag har försökt illustrera deras berättelser på ett sätt som gör att man inte går på defensiven direkt, säger hon.

Uttrycken på utställningen är brokiga. Några av kursdeltagarna hade tecknat tidigare, för andra var det här med pratbubblor och rutor i sekvens mer oprövad mark när kursen startade.

Antagningen till kursen skedde på betyg, och inte arbetsprover.

– Är man bara tillräckligt engagerad och motiverad hittar man ett uttryck, oavsett bakgrund, säger Gunnar Krantz.