Det inochutvända rummet

Imponerande och lågmält - eller Visuell Visuell tvärgir

Först ser jag bara tre aluminiumplåtar och en invecklad modell. Så börjar plåtarna skimra i obestämda färger. Modellen visar sig vara ett tittskåp. Ett rum av speglar förvirrar min blick, då jag kikar in.

Jakob Simonson kallar plåtarna ”CMY” efter färgerna de är målade med, cyan, magenta och gult (yellow). Tunt utspädda har de strukits upp i ungefär 140 lager. Resultatet är en spröd rumslig verkan, ett skimmer mellan icke-bild och bild, färg och gestalt. De blir paralleller till modellens kalejdoskopiska spegelrum.

Och jag accelererar från undran till förundran på några sekunder.

Simonson har tidigare gjort tillfälliga ingrepp i Malmö konsthalls utställningssalar. Och för drygt ett år sedan delade han av alla fönster i Landskrona konsthall med spegelfilm, så att inne och ute förväxlades i ett labyrintiskt mångrum.

En av CMY-målningarna på Ping-Pong har en särskild bestämning, arrière boutique. Det är en tanke hämtad från Michel de Montaigne, att envar bör ha ett rum bakom butiken för sig själv. A room of one´s own, skulle Virginia Wolf säga.

Utställningen fortsätter verkligen ”bakom butiken”, i kontoret. Då jag går genom de ovana delarna, slår det mig, att den rumsmedvetne Simonson förvandlat Ping-Pong till en passage mellan det allmänna gaturummet vid entrén och det slutna gårdsutrymmet på fastighetens frånsida.

Han har använt måleriets traderade egenskaper, men med sina platta bilder vänder han ut och in på renässansens rum. Besökarna rör sig i blickpunkten.

Det är en visuell essay i Montaignes anda, en tvärgir över samtidens mediebrus. I sin lågmälda stillhet är det en av säsongens angelägnaste utställningar.