Ett magnifikt myller

Lisa Manner
”Pocket Parks”.
Galleri Magnus Åklundh, Malmö. T o m 28.1 2012.

På 80-talet sändes programmet ”Stjärnornas Musik” i P3 från klockan ett och några timmar in på natten. Det lät väl som nattradioprogram gör mest, men skilde sig på en viktig punkt. Den helt magiska signaturen, ”Paris France” av Didier Marouant, en syntsnubbe av samma kaliber som Jean-Michel Jarre, fast mindre känd.

Det är en av de mest älskade signaturerna i Sveriges Radios historia, och satte på ett perfekt sätt stämningen för en vaken och melankolisk natt i fikarummet på akutmottagningen, i lokförarkupén, i taxin eller på bussen. Den är idealisk som ackompanjemang för gatubelysningens gulgrå skuggor på instrumentpanelen, och ett perfekt soundtrack till Lisa Mannes myllrande stadsmotiv.

Nu är det väl egentligen inga riktiga stadsmotiv, utan snarare synteser av sådana, som hon skapar genom att sammanfoga fragment av hus och bebyggelse, såsom inner- och yttertrappor, lampor, linneskåp, antenner, fönster, trottoarer och stenläggningar till en collageartad helhet. Därtill målar hon i olika lager och bryter upp perspektivet med motsägelsefulla bildplan, vilket ger en sugande och monumental känsla. Resultatet är ett intrikat måleri som fascinerar både på detaljnivå och som helhet.

Möjligen är det för att jag är marinerad av den nu pågående skåns­ka utställningssatsningen ”Grrrafik 2011”, men när jag låter blicken vandra över Manners dukar och studerar isolerade utsnitt, har jag svårt att låta bli att associera till klassiska grafiska tekniker, som träsnitt och etsning, vilket ger verken en touch av nostalgi och patina.

Ibland kan myllret kännas lite väl mättat och maximalistiskt, och då är det glädjande att se att Manner också arbetar med ett mer avskalat och återhållsamt måleri, som de fyra bildserierna ”Pocket Parks”. Eller den mästerliga ”Entry” som domineras av en mystisk skugga över ett hus – kanske en byggkran, kanske en del av ett transportband för till exempel kol i ett skumt hamnområde. Svärtan till vänster antyder att bilden skulle kunna vara ”tagen” på natten. Den matta färgskalan och den potentiellt ljusskygga verksamheten kring motivet, gör att Jan Håfström klingar till som en möjlig valfrändskap. Fast där det hos Håfström är banditer ur Fantomens värld som står för hotet, är det skurken Keyzer Sözes hantlangare ur filmen ”De misstänkta” som lurar bakom planket hos Manner.