Balett på kontorstid

Plötsligt sätter Klagningsmaskinen igång av sig själv, en rastlös symfoni av skrivmaskinsknatter, medan Ängslighetsmaskinen tiger still. Kontorsapparaturen Domaren kommenterar enligt sin egen autonoma logik, och ljudet av dess rättfärdiga tangenttryckningar smattrar genom rummet i ett vredgat stackato.

Jan Bäcklund, Robert Ek och Magnus Wallon har installerat ”Det hängande kontoret” i Galleri Rostrums lokaler, som under några veckor agerar värd för ett kaffedränkt drama. I botten ligger vad som förefaller vara ett bittert trauma, två hängda bröder som numera konverserar med en serie föråldrade kontorsmaskiners hjälp.

”Det låter komplicerat, och dessvärre är det så också”, skriver konstnärerna själva i sin presentationstext. I detta har de rätt, men faktum är att det spelar ingen större roll. Om ramberättelsen tycks omotiverat snårig, har jag desto mer behållning av den koffeinstinna, lätt hallucinatoriska stämning som deras välregisserade installation lockar fram. Med absolut gehör iscensätter de en lika smutsbrun som trollbindande kontorsbalett, doftande av svunna tider och kaffesump.

Carolina Söderholm, konstkritiker och konstvetare.