Det är en kall februarieftermiddag på torget vid Lindängens centrum. Vi har
stämt träff med tre av körmedlemmarna i tv-programmet "Den sjungande
trappuppgången".
I stort sett alla hejar när de får syn på Amar Altumbabic, Valentina Öberg och
Kim Mårtensson, som poserar för fotografen mitt på torget. En del kommer
fram och byter några ord. Andra körmedlemmar hälsar glatt på sina nyvunna
körkompisar.
I affären är de välkända och på biblioteket möts de med orden "titta, här
kommer kändisarna" och idel leenden.
Det är uppenbart att medlemmarna i tv-kören är Lindängens nya hjältar - en
efterlängtad motbild efter skottlossning, mord och dyster medierapportering
från detta bostadsområde i södra Malmö.
Och de tre körmedlemmarna har inga problem med kändisskapet:
– Man märker verkligen att folk känner igen en. När man går i affärerna kommer
småflickor fram och säger att de har sett en på tv, alla vet vem man är. Jag
tycker att det är positivt, säger Kim Mårtensson innan hon blir avbruten av
tre unga tjejer som ber om hennes autograf.
– Det är ju roligt om man kan bli någon som de unga flickorna kan se upp till,
säger hon och skriver smått generad sitt namn på den framräckta lappen.
Amar Altumbabic instämmer:
– Det är väldigt många som kollar på mig, överallt i stan. Vissa stoppar mig
för att prata. Det är skitroligt.
Och Valentina Öberg:
– Jag har bara fått positiva reaktioner, både från människor jag känner och
från okända.
När "Den sjungande trappuppgången" hade premiär i SVT förra veckan följde
drygt en halv miljon tittare de fyrtio Lindängenborna som nappat på att
medverka i serien om kören som på bara några veckor skulle lära sig ett
klassiskt musikstycke och framföra det tillsammans med Malmö symfoniorkester.
Och programmet har påverkat livet för deltagarna i kören.
– Jag tycker att jag har förändrats som person efter det här, jag har blivit
en mycket trevligare kille, konstaterar Amar Altumbabic.
Valentina Öberg har blivit gladare och mer öppen, säger hon:
– Jag har träffat nya människor och livet har fått ett nytt sammanhang.
Kim Mårtensson hade just konverterat till islam när kören startade. För henne
blev mötet med de andra körmedlemmarna viktigt:
– Jag var osäker på hur folk skulle reagera. Men ingen i kören har brytt sig
om hur jag ser ut, de har tagit mig för den jag är. Och det har gjort mig
starkare.
Hon upplevde en stark sammanhållning i kören från första mötet:
– Det är svårt att säga vad det beror på. Efter vårt första möte pratade alla
om att man ville träffas igen. Det här var någonting vi skulle göra
tillsammans, vi var helt främmande människor som plötsligt fick ett
gemensamt mål.
Nu är tv-kamerorna borta men kören vill gärna fortsätta och har börjat leta
efter en körledare som kan ta över efter Lena Ekman Frisk som ledde kören
under inspelningarna.
Oavsett hur det går med det kommer många av deltagarna att fortsätta umgås.
Valentina Öberg är säker på sin sak:
– Ja, jag lämnar dem aldrig! Jag behöver dem mer än de behöver mig.