I Fredrik Ekelunds fina recension av Flemming Roses ”Tavshedens tyranni” i
onsdags finns en uppgift som ändå behöver en kommentar. Det gäller det i den
danska debatten så populära påståendet att det var imanen Abu Laban och hans
grupp som genom ett Kairobesök ”egentligen” satte igång
Jyllands-Postenaffären. Faktum är ett det inte alls stämmer med kronologin.
Den 30 september 2005 publicerade Jyllands-Posten teckningarna. Den 17 oktober
publicerade en egyptisk tidning en del av dem.
Den 5 november 2005 nämndes teckningarna i den turkiska tidningen Zaman. Den
står nära den religiösa Nurcu-rörelsen, vars ledare Fethullah Gülen har ett
avsevärt inflytande. Därmed blev de kända över hela den muslimska världen.
Den 14 november förklarade den egyptiske utrikesministern Ahmed Abul-Gheit att
antiislam-tendensen i Danmark var skandalös. Han nämnde att han hade tagit
upp saken på utrikesministermötet i Manama, Bahrain, som då just hade
avslutats.
I mitten av november 2005 skrevs det om Jyllands-Posten i den shiitiska
tidningen an-Najaf al-Balagh i Irak, som uppmanade den danska tidningen att
be om ursäkt.
I Pakistan uppmanade partiet Jamaat-i Islamis generalsekreterare Syed Munawar
Hassan den pakistanska regeringen att protestera mot teckningarna.
Den 19 november 2005, alltså en vecka efter att den egyptiske utrikesministern
fört upp frågan på det internationella planet vid konferensen i Manama,
förklarade sammanslutningen Det Islamiske Trossamfund i Danmark (DIT) att
det planerade att besöka ett antal muslimska länder och där diskutera
teckningarna med religiösa och politiska ledare. Det (i Danmark) vanliga
påståendet att denna rundresa utlöste krisen är alltså inte riktigt.
Och de stora demonstrationerna kom först senare, i början av 2006. Så
betydelsen av det där Kairobesöket är en dansk myt utan underlag. Jag tycker
att det är viktigt att påpeka det, eftersom myten ifråga är en fast
ingrediens i den danska islamofobiska jargongen.
Jan Hjärpe
professor emeritus i islamologi