På Moomsteatern i Malmö har de ett litet helvete, om uttrycket ursäktas. Helvetet är uppbyggt av uppblåsbara rör som fyller scenen i Folkets hus, där Moomsteatern håller till.
Där får publiken följa Asmodeus, hans pappa Lucifer och en rad andra figurer i pjäsen ”Lilla Asmodeus”, en dramatisering av Ulf Starks barnbok från 1998, som har premiär i morgon.
– Här finns ett färgsprakande galleri av härliga karaktärer som passar oss väldigt bra, förklarar regissören och teaterns konstnärlige ledare Kjell Stjernholm.
Pjäsen handlar om den lille djävulspojken Asmodeus som inte är som alla andra smådjävlar. Han tycker inte om att kleta snor i soffan och bete sig illa och därför skickas han upp till jorden för att lura till sig en människas själ och på så sätt vara sin pappa till lags. Och det blir ett äventyr, bland flygande kor och änglabagerskor.
– För mig är det en berättelse om existentiella teman: att ha en själ, att vara en människa, att göra gott. Och den är visuell, rolig och påhittig, säger Kjell Stjernholm.
Målgruppen är barn mellan sex och tolv år och för att vara säkra på att hitta rätt ton har Moomsteatern använt sig av referensgrupper. Arbetet med pjäsen har följts av en grupp från första klass och en från femte klass på Nya Stenkulaskolan. Produktionsteamet har lyssnat till barnen för att lära sig hur mycket de förstår och känner. Och för att hitta rätt nivå på Helvetet, säger Kjell Stjernholm:
– Vi har försökt hitta ett Familjen Adams-likt helvete snarare än ett naturalistiskt. Det ska vara ett kul helvete mer än ett hemskt.
Författaren Ulf Stark, som har skrivit boken som ligger till grund för pjäsen, menar att det är viktigt att barnen kan känna igen sig i berättelsen:
– Det handlar om en liten kille som har problem med sin pappa. Och om ungar som retas, det känner alla barn igen.
Det värsta man kan göra är att smyga med svåra frågor inför barnen, säger han:
– Det spelar ingen roll om barnen blir lite rädda eller ledsna, barnberättelser ska ju handla om alla känslor.
Att ”Lilla Asmodeus” innehåller många figurer var ett bärande skäl till att Moomsteatern valde den. Rollerna behövs eftersom teatern har utökat ensemblen med tre nya talanger. De tre – Therese Kvist, Dennis Nilsson och Frida Andersson – är de första eleverna i Moomsteaterns elevskola och här får de göra en rad olika roller.
– Jag har alltid tyckt om att visa upp mig, och det är roligt att prova på olika karaktärer, säger Therese Kvist som spelar ko och flera andra roller i pjäsen.
Även Dennis Nilsson – som bland annat gör en bonde – hoppas på en framtid inom teatern:
– Det känns verkligen som om vi redan är en del av Moomsteatern.
Tanken är att de tre om några år ska ingå i Moomsteaterns fasta ensemble, säger Kjell Stjernholm:
– Det är en fråga om teaterns framtid, vi måste fylla på med nya skådespelare. Men det handlar också om konstnärlig förnyelse.