Dan Bornemark öppnar för trams

Nya projektet ”Trams” finns både som skiva och (skol)föreställning. Låtarna styrs av lekfullhet och experimentlust, samtidigt som Dan Bornemark gärna bollar med upprepningar.

– För mig är trams en dörr som står på glänt hela tiden, säger han. Alla infall, gärna musikaliska, är tillåtna. Men på plattan finns också allvarliga låtar, det blir löjligt om man bara försöker spexa hela tiden.

Bornemark minns sin egen skoltid på Geijersskolan i Malmö, då man kunde gå hem på lunchrasten och tramsa loss med en kompis, men sedan satt och var allvarligt otramsig på lektionerna.

– Trams är något som en femteklassare ryggar för, en varningstriangel. Vissa har i smyg sina Barbiedockor kvar, men i grupp är femteklassaren cool, med rätt kläder – det uniformerade samhället.

– Jag tänkte ”tänk att få bryta detta för en stund, på scenen och i grupp”. Och det funkar.

Dan Bornemark och hans medmusiker har tagit ”Trams”-musiken till skolor i Höganäs och Bjuv och tillsammans med elever (på allt från sex till tolv år) fått hela föreställningar att växa fram. Även femte- och sjätteklassarna, som först kunde vara just coolt avvaktande, tog till sig låtarna efter ett tag och blev showens seriöst jobbande stjärnor när det var dags att uppträda för andra elever, lärare och föräldrar.

Och de som till sist fick soloroller och klarade dem med glans var ofta just de elever som annars inte hade så lätt för sig i klassrummen, konstaterar Dan Bornemark.

– I ”Trams” gäller det också att vara koncentrerad och ta ansvar för det man gör på scenen. Jag vill ju inte leda in ungarna i en härdsmälta, få dem att bli bespottade som pellejönsar. Därför är alltihop en balansgång mellan flipp och koncentration.

Sångerna på ”Trams” heter saker som ”Bönan”, ”Sagor för farfar”, ”Dum i munnen” och ”Gråsuggeboogie” och de äldsta av dem skrevs i mitten av 80-talet. Dan Bornemark spelar själv en massa instrument och vet hur man utnyttjar en inspelningsstudio.

– Jag vill göra musik som även fungerar för mellanstadiet, utan att vara det hippaste hippa och handla om sex och svek – sånt som finns i låtarna som ungarna brukar lyssna på, vuxenmusiken, säg Spice Girls eller vad som helst.

– Mycket i de texterna går över barnens huvuden. Visst hör sex och svek till en del av livet som barnen är inne i, på nåt sätt. Men allt det andra då, alla de andra funderingarna? De får inte plats.

Samtidigt riktar Bornemark också in sig på förskole- och lågstadiebarn. ”Trams” har en lillasyster till föreställning, ”Lilla trams”. Och ”Lilla trams” ska också bli en skiva i höst, med delvis samma låtar, i nya kläder.

Plattorna säljs endast på Bornemarks egen hemsida, enligt honom det enda sättet att få några kronor att tala om för arbetet.

– För mig finns det också en romantisk kvalitet i det här. En person beställer själv på webben, kryssar i om skivan ska vara signerad och så lägger jag den i kuvert, klistrar igen det och skickar iväg.

I Dan Bornemarks musik dyker det ständigt upp nya saker och infall.

– Ja, jag har ju egna upplevelser av den arten från när jag var liten. Spike Jones var ju till exempel häftig, det hände hela tiden knäppa grejer, plötsligt var det någon som sjöng och gurglade sig samtidigt. Och hos den engelska rockgruppen Gentle Giant fanns det nya toner att hitta bakom varje träd.

– Jag är fortfarande fyra, åtta och tretton år inuti och jag tror på barnet i mig själv. Vilket är detsamma som att ha en oändlig tro på alla barn.

Dan Bornemark påpekar att barn är mycket bättre än vuxna på att uppleva färger och smaker starkt.

– De är högupplösta så in i bomben, de föds med flera terrapixlar i sin upplevelseförmåga. När man blir äldre blir allt grynigare och grynigare.

Alltså behöver barn inte alls bara enkel musik, de har tvärtom förmågan suga åt sig och gilla mycket komplicerade saker. Trots detta produceras det alldeles för mycket enkel barnmusik, tycker Dan Bornemark.

– Kanske tror man att barn bara är dummare versioner av vuxna. Men barn är grymt mottagliga, en fantastisk jord som man ska sköta rätt, sätta frön i och vattna, så kommer det upp världens blommor. Det låter storvulet, men så tänker jag.

– Så jag drar mig inte alls för att arrangera fullt ut, med roliga röster, roliga ljud och tonartshöjningar.

Fakta: Dan Bornemark

Är: artist, musikmakare, arrangör, låtskrivare och producent åt en rad olika artister.

Ålder: 42 år.

Bor i: Ingelsträde utanför Höganäs.

Familj: hustru Annika, barnen Hjördis, 4 år, och Signe, 1,5 år, samt hunden Majken Bornemajk, 9 år.

Mamma: just det, Gullan Bornemark, som han samarbetat med i flera skiv- och konsertprojekt.

Musikfavorit: den lekfulla och experimenterande brittiska 70-talsgruppen Gentle Giant. Numera har Dan B uppdraget att gå igenom bandets efterlämnade musik, plocka fram den, efterproducera och se till att den ges ut.