KAN VI INTE BARA LÅTSAS SOM OM INGENTING HAR HÄNT?. Skånska debutanten Anette Eggert har valt ett klassiskt tema för tonårsromaner: att hitta sig själv och våga vara den man är samtidigt som det gäller att hantera grupptrycket.
Resultatet är en historia som många kan känna igen sig i.
Huvudpersonen Millie står plötsligt ensam sedan hennes bästa vän fått körtelfeber och måste vara borta från skolan en längre tid. Då gäller det för Millie, som bara är en i den stora osynliga massan, att hitta en ny plats i gruppen. Utan att hon egentligen förstår hur det går till, hamnar Millie bland klassens tuffaste och snyggaste tjejer som både mobbar och super.
Läsaren lär känna Millie genom att perspektivet växlar mellan högstadietiden och perioden då Millie som tioåring flyttar till orten. Det blir en djupdykning in i oroliga tankar om att inte bli accepterad, om att ha en pappa som dricker och en mamma som ibland verkar befinna sig i en annan värld, men också lyckan över att ha en vän som är stark och som förstår precis allt.
Funderingarna utvecklas med åren till resonemang där Millie ifrågasätter sig själv och varför hon är så rädd att följa sin egen vilja och känsla för rätt och fel, och varför hon istället väljer att bete sig som de starkare kompisarna förväntar sig.
Det är en välskriven bok med en rak och enkel text som då och då lyfts av ett finurligt bildspråk. Anette Eggert kan vara nöjd med sitt första verk.