Andrea skriker inte. Andea blir arg, men biter ihop och ibland tar hon
skiten. Särskilt när hon hamnar i kläm mellan morsan och Sandra. Andrea
läser i tidningen om en tant som glömts på en toalett på ett äldreboende,
och tänker att så illa har hon det trots allt inte själv.
Men när Andrea får tag på ett hotbrev mot morsan som handlar om Andreas och
Sandras döda pappa, då börjar en omvälvande period. Inte nog med att
hemligheter avslöjas och Andrea får se sina föräldrar i ett helt nytt ljus.
Hon får också lära sig att bita ifrån.
Vägen dit är en i stora delar mycket underhållande bok. Trots att
grundhistorien är som en kriminalroman, så ligger fokus i texten på de
vardagliga relationerna i en familj där barnen känner att föräldrarna har
svikit dem. Huvudpersonen Andreas iakttagelser kring våra mänskliga behov är
ibland obarmhärtiga: ”Det är nästan lite gulligt att (Conny) tror att
gränssnitt kan göra någon lyckligare. Men det funkar inte på mig och inte på
morsan. Det enda som funkar på morsan är egentid med Ica-kuriren och att
skåpluckorna i köket är ordentligt stängda.”
Två skopor diskbänksrealism, en nypa humor och en dos spänning, blir en
blandning att rekommendera.