För mycket damm i arkivet

”Satisfaction” väcker nyfikenhet på Skånes arkivförbunds arkiv, där föreställningen utspelar sig. Vid enstaka tillfällen förmår Månteatern erövra spelplatsen – som när Magnus Nylanders Hill vandrar iväg mellan ändlösa arkivskåp på väg mot det som ska bli en livslång kamp mot galenskapen, för att sedan låta publiken representera rösterna i hans huvud. Också Hildurs kamp för att få leva med den hon älskar är lätt att identifiera sig med. Svårare är det med Ellen Blomkvist vars livsprojekt blir abstrakt och avlägset, och då hjälper det inte att mötet på Frälsningsarmén gestaltas med härlig musik.

I stort en välspelad föreställning, men man kunde nått längre. Tydligast blottas svagheterna när de tre karaktärerna sammanstrålar och argumenterar mot varandras livsval. Det blir som att man klåfingrigt förklarar projektets idé, istället för att gestalta sina tre människoöden. ”De ville alla något nytt”, säger en av eleverna under den efterföljande workshopen. Det hade räckt med att låta publiken uppleva det – de intellektuella slutsatserna kunde man sparat till efterarbetet.

Projektets ambition är att diskutera förhållandet mellan fakta och fiktion, och för att lyckas fullt ut med det hade föreställningen behövt förmedla en självständigare närbild av de historiska figurerna. För diskussionen handlar inte bara om vilka fakta som finns i arkivet, utan också om vilken sorts fantasi och kunskap som krävs för att blåsa liv i historien – och på vilket sätt arkivmaterialet kan trigga igång en sådan inlevelse.