LUND. Rim är två ord som slutar lika. Men det är också en metod. Med rimparets
associationssprång som genväg kan en berättelse ta oväntade vändningar.
Just det är en anledning till att Erik Magntorn skriver sina barnböcker på
vers.
– Rimmet har en förmåga att dra iväg dig till oväntade ställen. Det
överraskar! säger han.
Fast även något så till synes harmlöst som barnböcker på vers kan gå en del på
nerverna. Även om det är svårt att tro. Några älskar rim – andra tycker den
utstuderade formen lägger sig i vägen.
– Att uppskatta rim tror jag handlar om en musikalitet, en känsla för rytm.
Kanske har barn fortfarande mer av den känslan.
Sina första barnberättelser skrev Erik Magntorn under tiden på
journalisthögskolan i Göteborg. Fast de var nog snarare kåserier, moraliska
fabler för vuxna, än riktiga böcker för barn. Utgivna blev de inte. Sedan
tog arbete som journalist, arkeologistudier och till sist jobb som
förlagsredaktör över i många år.
Det skulle dröja till 2006 innan den debutboken, "Pirater i parken"
kom ut.
– Det var inte förrän jag började läsa för mina egna barn, som jag hittade
tonen, det sätt jag ville skriva.
Sedan dess har ytterligare två böcker getts ut: "Pojken i havet"
(2007) och "Visst finns det drakar" (2008). Två av sagorna
berättade genom precisa rytmiska verser med maestro Hellsing i högsta grad
närvarande.
– Hans "ABC–bok", "Sjörövarboken"
... Lennart Hellsing öppnade språket. Det är nog svårt för oss att riktigt
förstå hur nydanande han var på sin tid, säger Erik Magntorn.
– Det som fanns innan var ju ja, Elsa Beskow! Så kommer Astrid Lindgren och
Lennart Hellsing och gör något helt nytt, var och en på sitt sätt.
Vad är det du uppskattar i Lennart Hellsings barnböcker?
– Mycket! Berättelserna är ju helt galna! Ta den om Krakel Spektakel som
köper en klubba och där det slutar med att han får hela kiosken. Och så
illustrationerna, förstås. Hellsing introducerade ju flera av de bästa
illustratörerna.
"Pirater i parken" handlar om två barn som hittar ett strandat
piratskepp i en park (som mycket liknar Lunds stadspark). Eller om det nu
bara är en fantasi kring en hög bråte och en mycket fredlig schackklubb. I "Visst
finns det drakar" kläcks ett ägg med just en drake i – en söt liten
eldsprutande drake som sedan flyttar in hos några pojkar.
Hur går det till när du skriver?
– Själva grundberättelsen brukar gå ganska fort. En dag eller två. Sen tar
filandet och strykandet vid. Jag tycker det finns många barnböcker på rim
som är ganska slarvigt skrivna. Man fuskar, man skriver verb som "bada"
istället för "badade" och mixtrar med ordföljden. Vilket
jag tycker är synd – ska man rimma får man väl göra det ordentligt.
– Så jag brukar läsa högt och stampa takten i golvet för att få till rytmen.
Omsorgen om välskrivet versmått är möjligen inte så överraskande för den som
känner till Erik Magntorns dagtidsjobb: förläggare på lyrikförlaget
Ellerströms och redaktör på tidskriften Lyrikvännen.
Tre kommande böcker är i det närmaste klara. En kapitelbok om en pojke som
reser i tiden och hamnar i gamla Uppåkra, ytterligare en bilderbok.
Och så något mer.
– En bok med verser om fiskar. Fiskverser. Om påhittade och verkliga fiskar.
Det är något med dem som fascinerar mig mycket, säger Erik Magntorn.