RICO, OSKAR OCH SKUGGORNA I GÅRDSHUSET. Rico är ett lågt begåvat barn, det betonas gång på gång. Vad det egentligen innebär är en smula oklart, inte mer än att Rico har ett uselt lokalsinne, går i en specialskola och löser uppgifter långsammare än så kallade normalbegåvade barn.
Det är inte bara Rico som avviker från normen. Även hans ensamstående mamma, som tack vare sitt utseende har framgångar i jobbet på nattklubben, skiljer sig från grannarna när hon lämnar Rico lite vind för våg.
Den som vill sätta en etikett på boken har en knivig uppgift. Första delen är en ganska långsam introduktion till Ricos vardagsliv i Berlin. Sedan övergår texten till en fin betraktelse om vänskap. Strax efter mitten ökar tempot och boken blir en spänningsroman där Rico försöker hitta sin nyfunna kompis, den högt begåvade Oskar, som blivit kidnappad.
Historien berättas ur Ricos synvinkel. Han har en förmåga att se och beskriva det mest oväntade i alldagliga situationer och ting. Greppet lyfter läsningen till en nivå lite över den vanliga i böcker för barn i mellanstadieåldern och det är svårt att inte bli småkär i killen.
Boken fick för två år sedan Deutsche Jugendliteraturpreis och det tyska ursprunget kan anas i vissa uttryck i den annars välskrivna texten.
”Rico, Oskar och skuggorna i gårdshuset” är ett lysande exempel på att förlagen oftare borde våga titta bortom den anglosaxiska världen.