Julien Neels album om Lou börjar när Lou är tolv år. Totalt ska det bli åtta album och Lou kommer att hinna fylla arton innan serien är över.
– Men jag gör inte serier för barn eller flickor. Jag gör serier för alla. ”Lou!” ska vara tillgänglig för barn, samtidigt som albumen kan läsas av vuxna.
Julien Neel har haft särskilt nöje av att utgå från tre kvinnor som befinner sig i helt olika stadier i livet. I nya albumet bygger han en bro mellan de tre generationerna och väver in händelser före Lou födelse.
– Det som intresserar mig när man tittar på generationerna är vad vi kommer att föra vidare till våra barn, vad våra föräldrar har fört över på oss och om att göra tvärtom mot vad våra föräldrar ville.
Julien Neel växte upp med Asterix och Lucky Luke. Men han läste också mycket annat i serieväg, som manga och amerikanska serier, som getts ut oberoende av de stora förlagen.
– Jag har påverkats mycket av serier utanför mittfåran. Kring 1990-talet utvecklades franska serier till att bli intima och självbiografiska med drag av dagbok. Jag ville försöka tillämpa något av detta i en populär serie som de som jag växte upp med. Jag har också tänkt mycket på vad jag själv tyckte om som barn. ”Lou!” är lite en blandning av allt detta. Så kom ”Lou!” till, nu är det mitt yrke.
I Sverige har många som var barn på 60- och 70- talen också vuxit upp med franska och belgiska serier, Asterix, Spirou, Smurfarna och inte minst Tintin. Det har sin förklaring.
– Under den tiden producerades många barnserier som också exporterades, men under 1980-talet började franska serietecknare rikta sig till en äldre publik.
Men Julien Neel berättar att det på senare år har börjat ges ut fler moderna serier för barn.
Han är själv på sluttampen av sjätte delen om ”Lou!”. Totalt ska det bli åtta album i klassiskt albumformat om 48 sidor, en form som har ekonomiska orsaker.
– Det är ett unikt format som gör att man kan producera många album till en låg kostnad.
Men nackdelar finns, den billiga produktionen slår inte automatiskt igenom hos läsarna.
– Det är en begränsning. Unga författare vill utforska andra format, som i mangan med fler sidor och med ett mindre format kan man skapa mer dynamik i berättelsen. Jag har arbetat med andra album än ”Lou!” där jag själv har kunnat bestämma format och antal sidor, det är betydligt mer bekvämt. Albumformatet blir också dyrt för den unga läsaren.
– Efter det fortsätter jag kanske men byter format och typ av berättelse.
Julien Neel arbetar i huvudsak ensam, men har stor hjälp av sin fru som är hans första läsare. En stor fördel är att hon aldrig har varit en särskilt hängiven eller intresserad serieläsare.
– Jag vill att mina serier ska kunna läsas utan bruksanvisning av dem som kanske inte är så vana serieläsare. Hon har friska ögon på mitt arbete.
Om dagens franska serier säger Julien Neel:
– Variationen och rikedomen är stor, men många unga serieskapare har gemensamma drag. Det handlar om en generation som har fått samma influenser och behandlar likartade teman, men stilarna är lika många som individerna.
En trend som han tycker sig se är serieskapare som använder det litterära arvet, inte bara genom att omvandla kända verk till seriemediet.
– Det nya är att göra egna tolkningar av litterära verk.