Tunga ämnen brukar genererar tunga böcker, tung prosa. Men kan man skriva lätt om ett historiskt skeende? Får man skriva en luftig och lättfärdig komedi kring den järnridå som föll för precis 20 år sedan?

Ingo Schulze gör det i sin roman Adam och Evelyn, när han med ett leende skildrar tiden kring murens fall genom ett älskande pars förvecklingar. Adam är en etablerad damskräddare i DDR, eftersökt och privilegierad i den särskilda nisch han mutat in. Han roar sig med amorösa äventyr med sina vackra kunder och lever ett så behagligt liv det går i en diktatur. Han syr till partipamparnas fruar, han röstar inte ens. Evelyn är servitris, 10 år yngre, och plågas av ofriheten i den stat där hon varken får studera det hon vill eller resa vart hon vill. Hon vill ut ur DDR och även ut ur sitt förhållande när hon överraskar Adam på bar gärning med en av sina kvinnor. Hon har bestämt sig för att fly och sticker iväg tillsammans med två vänner. Han vill helst stanna, men han vill ha henne kvar och jagar efter henne. Det är inte friheten han söker, det är Evelyn. En vindlande odyssé tar sin början där främlingar, gamla vänner, byråkrater och gränsvakter passerar revy.

Schulze börjar sin roman i ett mörkrum, i framkallningsfasen. Namnen Adam och Evelyn är inte valda av en slump. Ur mörkret stiger människogestalter fram i en parafras på den bibliska Genesis och genom hela berättelsen alluderas elegant på paradis, syndafall, oskuld och utdrivande. Var ligger egentligen paradiset? När Ungern öppnar sina gränser blir den lockande förbjudna frukten plötsligt tillgänglig. Men vad kostar det att bita i kunskapens frukt? Schulze håller sin berättelse öppen och paradiset växlar hela tiden plats. Flykten skildras som en filmisk komedi, nästan enbart i en komisk men inte distanserad dialog, som fastslår Adam och Evelyns olika förutsättningar, önskemål och viljor. Vad har Adam egentligen på att vinna att komma till väst? Måste inte friheten överhuvudtaget upplevas som en skillnad i frihetsgrad?

Ingo Schulze visar att det inte går att generalisera över DDR-flyktingarnas motiv. Alla kom med sin egen historia, sina egna förutsättningar. De unga kvinnorna Evelyn och Katja finner sig snabbt till rätta i väst, insuper en efterlängtad frihet som livsluft, tar sig fram, njuter, integreras. För den 10 år äldre Adam är det inte lika lätt att börja på nytt. Hur bygger man upp en ny identitet när yrke, status och privilegier försvunnit?

Dresdenfödda Ingo Schulzes verk rör sig ofta kring Tysklands komplexa återförening. När muren föll var han 27 år och han berättade vid Kristianstad bokfestival nyligen att man dessa dagar gick omkring med ett ständigt leende på läpparna. Det är detta leende som tagit sig in i hans prosa och förklarar dess nästan viktlösa lätthet som Svante Weyler kongenialt översatt till luftig svenska. Men det är en lätthet som aldrig utesluter allvar och erfarenhet. Adam och Evelyn är en beundransvärd roman av en författare som med stor charm och på ett märkligt filmiskt sätt kan beskriva både intima känslor och ett historiskt skeende genom dialogen mellan två människor. Det är mästerligt, subtilt och oefterhärmligt.

Eva Ström, författare