Geniet får sällskap på nätet

Internet och litteratur. Vilket par. Men de är långt ifrån oskiljaktiga. Boken är till exempel fortfarande norm, även bland ettor och nollor, som gör allt för att efterlikna pärmar och papper. Ta bara namnet på den ambitiösa digitaliseringssatsningen Project Gutenberg. Boktryckarkonstens fader, 1400-talstysken Johann Gutenberg, vad har han med internet att göra?

Medievetare kallar det remediering. Nya medier uppstår genom att härma de gamla, samtidigt som de gamla tar efter egenheter hos de nya. Det där kan vi. Men för att förklara den tummelplats som internet utgör har det krävts ännu en term: konvergens.

Begreppet, myntat av amerikanska forskaren Henry Jenkins 2006, används flitigt när Tidskrift för litteraturvetenskap (TFL) ger ut temanumret ”Fiktion på internet” (2009:3-4). Men konvergens är inte bara en sörja av film, text och ljud som skamlöst remedierar fram och tillbaka med varandra. Termen rymmer framför allt en social dimension som för en gång skull på allvar hotar den romantiska bilden av det ensamma skapargeniet. Och även om det till viss del framhålls i TFL:s två texter om fan fiction, det vill säga litteratur som skapas av fansen som ett slags spinoffer till originalverken, existerar författare och läsare fortfarande i två från varandra hyfsat separerade sfärer i de fenomen som numret behandlar.

De nya berättelser, där professionella författare låter fiktiva personer ta plats i sociala medier för att både interagera med läsarna och låta sig påverkas av dem under berättandets gång, tas inte upp. När allt fler börjar använda sig av den berättartekniken som den sociala utvecklingen av internet har möjliggjort blir litteratur och internet inte bara ett välmatchande par. De blir oskiljaktiga. Det lär få bli ett ”Fiktion på internet 2.0” för TFL.

Arvid Jurjaks, journalist