Det är skönt med fasta punkter i en föränderlig värld. Det kan vara en förklaring till vår fascination för riktigt gamla träd. Framför allt är det eken som blivit symbol för det beständiga, en länk till gångna sekler där den står med sin grova stam och vida krona.

Det är eken, Quercus robur, som står i centrum för etologen och fotografen Johan Linds bok ”Quercus. Ekens mångfald”. I centrum, men inte som huvudperson. Istället utforskar Johan Lind den mångfald av liv som finns på och omkring eken. Sympatiskt och i en lätt kåserande samtalston gör Lind ofta överraskande associationer och leder iväg läsaren från den blekingska ekhagen på utflykter till platser som Alaska eller Indien. Även om tonen är lättsam finns ingen tvekan om att forskaren och docenten Lind verkligen vet vad han talar om när han går in i detalj på hästmyrornas och gallsteklarnas liv eller redogör för avancerade teorier om altruism bland djur.

Det har skrivits många texter om ekar genom åren, men Linds entusiasm och oförutsägbarhet gör att den här boken känns fräsch och den bjuder även en blaserad läsare på en upplevelse. Och inte nog med det. Lind är dessutom en ypperlig naturfotograf som har förmågan att se både mönstren i det lilla och helhetens stora linjer. Hans bilder är av högsta klass och har tagits tillvara på ett utmärkt sätt av bokformgivaren Annika Lyth. Resultatet är en bok som är en njutning både för ögat och för intellektet.

På tal om Lind lär boken oss att en av vårt lands mest berömda ekar, sparbankseken, inte är modellerad efter en ek utan efter en gammal småländsk lind. Så var det med den beständigheten.