Övertygande alienation

Åttiotalisterna har beskrivits som slappa, bortskämda och egoistiska karriärister.

Men också som snuvade på sina föräldrars ambitioner och visioner om ett framåtsträvande och inkluderande välfärdssamhälle.

Den senare beskrivningen återfinns i bland annat Gustav Fridolins bok ”Blåsta! Sveket mot 80-talisterna” (2009). Nu får den sin skönlitterära uttolkare i Viktor Johansson.

Redan i diktsamlingen ”Game Over” förra året satte han här och där pennspetsen mot 80-talisternas vuxenblivande.

Med ”Wrestlarna”, som är hans första roman, eller andra, beroende på vad man väljer att kalla prosaexperimentet ”Eterneller” (2008), fortsätter han att utforska framför allt sina yngre generationskamraters inträde i dagens samhälle.

Ett inträde som alltså är långt ifrån enkelt.

I fyra parallella berättelser skildrar Viktor Johansson ett antal ungdomar, födda på gränsen mellan åttio- och nittiotal.

Lukas drömmer om att bli skejtproffs, medan Rikard skamset drömmer om Lukas. Millan är en näthatad bloggdrottning, och webcamtjejerna Alisia och Ida säljer liveporr på nätet.

Och så Björn, vars historia berättas via hans mamma, som genom kvarlämnade videoband följer sin tragiskt avlidne sons konstnärliga och politiska irrfärder i subkulturella filmgruppen Cineasterna.

Titeln, som binder samman bokens huvudpersoner, är en metafor med flera dimensioner. Å ena sidan är wrestling en manusbunden underhållningssport med förutbestämt slut. Å andra sidan ett outsiderfenomen som brutit mot etablissemangets uppställda kriterier, ett fulkulturellt nonsens som idrottsvärlden vänt ryggen åt.

Romanens utformning påminner om ett filmmanus – men de torftiga rollerna som erbjuds passar inte wrestlarna. Bloggdrottningen, webcamflickorna, skejtarna och cineasterna är nonsensfenomen utan plats och utan manus i ett allt mer resultatinriktat samhälle, befriat på förmåga till omtanke och empati. Det är klassisk alienation i postindustriell kontext.

Viktor Johansson har i sin poesi utvecklat en särpräglad och metafordriven stil. I prosaform känns den på sina håll ansträngd. Det blir helt enkelt för mycket av språkligt intrikata associationsmönster. När de snygga formuleringarna blir för uppenbara och texten för femte gången på kort tid påminner om en arty filmsekvens mellan reklamavbrotten på MTV riskerar formen att komma i vägen för innehållet.

Men Viktor Johansson övertygar trots allt. Med ”Wrestlarna” intar han en allt klarare position som en av Sveriges mest intressanta samtidsskildrare.

medarbetare på kulturredaktionen

Viktor Johansson.