Kompromisslös ända in i döden

Victoria Benedictsson är en av de författare som fascinerar lika mycket i kraft av sitt öde som av sitt författarskap. Berättelsen om bonddottern som vid 21 års ålder gifter sig med en 28 år äldre postmästare och änkling i Hörby, blir författare och som sjutton år senare tar sitt liv efter en uppslitande kärleksaffär med Georg Brandes är en skakande tragedi som ofta fängslar mer än hennes romaner.

På fotografier ser man hennes stolta, vackert allvarliga ansikte med ögon som pistolmynningar, och hennes död ska ha inspirerat både Strindberg och Ibsen till fröken Julie och Hedda Gabler.

Nu har Birgitta Holm i Natur och Kulturs serie över författarprofiler tagit sig an Victoria Benedictsson eller Ernst Ahlgren som hennes manliga författarpseudonym löd. Det har blivit en vitalt infallsrik men också något splittrad monografi, präglad av både lust och motstånd. Det är som om materialet närmast är överrikt ur genusperspektiv, här finns nästan för många uppslagstrådar som det patriarkala bondesamhället, det omaka äktenskapet, den ojämlika passionen, det manliga alter egot.

Samtidigt ses både liv och författarskap i ljuset av slutkatastrofen, som materialet obönhörligen skriver sig fram till. Victoria Benedictsson, med både seger och välsignelse i sitt namn, lyckades inte skaffa sig en bärande identitet som intellektuell och kvinna. Hon lyckades heller aldrig i sitt författarskap, som Sjöblad och Witt Brattström påpekat, skildra en fri kvinna med tillgång till både sitt intellekt och sin sexualitet, antagligen för att det var omöjligt i Benedictssons eget liv.

Hur formas en sådan kvinna? Föräldrahemmet var kärlekslöst, fadern hade otrohetsaffärer. Och som om dramatiken inte räcker till för att 1800-talets bondesamhälle ska skapa en kvinna som Victoria Benedictsson, funderar Birgitta Holm över om flickan kan har utsatts för incest från sju års ålder. Men de indicier som presenteras är tunna. Victorias motvilja mot äktenskapligt samliv med en äldre änkling behöver ju inte ha incest som grund. Att hon – strängt uppfostrad, gift och allt annat än lättsinnig – skulle kunna ha en sensuellt lekfull affär med Georg Brandes ter sig också verklighetsfrämmande.

Birgitta Holm framhåller ambitiöst Victoria Benedictsson som författare i romaner som ”Pengar” och ”Fru Marianne”. Samarbetet med Axel Lundegård poängteras där de två kollegorna hjälper varandra med kritik och till och med skriver i varandras manuskript. Men den verkliga utmaningen ligger i denna Holms framställning inte i det litterära materialet, inte ens i den berömda dagboken ”Stora boken”. Nej det är Victoria Benedictssons personlighet, frihetslängtan och sanningslidelse som fängslar.

Birgitta Holms monografi har en filmisk karaktär, där vi presenteras uppförstorade suggestiva närbilder av denna märkliga kvinna.

Den sista akten, ödesdramat med Brandes, är utförligt berättad med en nästan skrämmande närvaro. Kvinnan Victoria Benedictssons kompromisslösa personlighet i liv som i död segrar över författaren Ernst Ahlgren i att fånga litteraturvetaren Birgitta Holms intresse.

EVA STRÖM

författare och läkare