Kärlek till bögar inte bara rosenröd

Nej, det är inte vilka bögar som helst som de typiska faghaggorna i Linda Leopolds bok älskar, utan de som lever upp till deras förväntningar om vad en bög ska vara – ”en möbel, en soffa”, som en av dem säger i inledningskapitlet. Det vill säga bögar som tjänar heterosamhället med sin exotism, sin ”goda smak” och sin förmåga att när man minst anar det brista ut i ”Over the rainbow”.

Efter första kapitlet vill jag slänga boken i väggen, kvävd av allt puder, lomhörd av det högljudda fnittret och illamående av det usla rödvinet.

Men boken tar sig och blir en bred och gedigen genomgång av olika aspekter av vänskap och kärlek mellan heterokvinnor och homomän. Särskilt angelägna är berättelserna från USA, som skildrar tragiken med homosexuella män som gifter sig med intet ont anande kvinnor (eller omvänt) och som efter en tid inte klarar av att leva i lögnen och kommer ut ur garderoben. Det handlar också om den inspirerande och energiska politiska kamp som organisationer som ”Straight women in support of homos” (SWISH) bedriver.

Det finns dock en intressant baksida av fascinationen för manlig homosexualitet som det är bra att Linda Leopold tar upp – för den är inte särskilt smickrande. Det rör sig om de kvinnor – eller rättare sagt unga tjejer – som intervjuas om sitt intresse för japansk serieporr mellan pojkar, och slash – det vill säga sexnoveller om straighta manliga idoler eller litterära figurer som får ihop det med andra män, till exempel Kapten Kirk och Mr Spock (se Samtidigt 17.11).

Detta kan på ytan verka radikalt, men mellan raderna flyter det upp en ganska sunkig ävja som i själva verket är reaktionär. För en av drivkrafterna tycks vara njutningen att föreställa sig heterosexuella killar i underläge – och det som skapar underläget är just den homosexuella kontexten.

Premissen är alltså att det finns mått av förnedring i homosexuell kontakt, och plötsligt är vi tillbaka till Paulus (se till exempel Romarbrevet 1:26). Att använda homosexualitet som en underlägesmarkör är att devalvera den homosexuella kärleken. Jag säger inte att detta är typiskt för slash, men det är en ofrånkomlig underton.

En av tjejerna i boken tillbringar största delen av sin tid framför datorn där hon kollar foton av ”söta japanska pojkar” och pornografiska serier där pojkarna ibland inte är äldre än tolv år. Detta kan utan vidare jämföras med en lumparkilles besatthet av lesbiskt sex mellan fjortonåriga filippinskor. Skillnaden är att det i det fallet inte finns en akademiskt accepterad överbyggnad av teori som förklarar bort beteendet.

Det skrivs akademiska avhandlingar om tjejers ”fascination” för unga pojkar, men antiporrmanifest mot killars ”besatthet” av fasta bröst. Ett tydligt exempel på att den grupp som tar makten och tolkningsföreträdet inom en viss diskurs också tilldelar sig själv förmåner. ”Det som är OK för mig, är inte OK för dig.”

TOR BILLGREN

kritiker