Man lider med den stackars redaktören Gösta Flemming som 1988 fick den lysande idén att lagom till Svenska fotografers förbunds hundraårsjubileum 1995 ge ut en överblick av svensk fotografi 1895–1994. Det som skulle ta ett, kanske två år, tog tretton och under resans gång har detta enmansprojektet flera gånger varit nedläggningshotat. Orken tröt, pengarna tog slut och tekniken ställde till problem.

Resultatet blev till sist ”Centennium”, men titeln är missvisande. Redaktören var slutligen tvungen att göra halt efter 1974. I det brasklappsrika förordet konstaterar han att det inte bidde någon vante, ”ingen tumme heller, men väl fyra fingrar” och påminner om en indisk ordboksredaktion som efter 55 års arbete med en engelsk ordbok över Indiens artonde officiella språk, det komplexa och sällan talade sanskrit, häromåret hade nått halvvägs in i bokstaven A.

I det perspektivet är naturligtvis tjugo år mer eller mindre inte mycket att bråka om och låt mig först som sist konstatera att det här inte bara är en efterlängtad utan också fantastisk bok. Men.

”Centennium” är vacker, men svårläst. Versaler i liten grad i de viktiga bildtexterna är en styggelse liksom hemsnickrade, icke etablerade förkortningar typ FN, FT, NTFF, PF, PoP och AF (utläses i tur och ordning Fotonyheterna, Fotografisk Tidskrift, Nordisk Tidskrift för Fotografi, Populär Fotografi, Popular Photography, svensk utgåva och Aktuell Fotografi). Och att en femhundra sidor tjock bok saknar pagina måste betecknas som en provokation. De omfattande registren kan nu bara hänvisa till aktuellt år och ett år kan omfatta upp till tjugo sidor (och som lök på laxen finns eventuell illustration sällan på samma uppslag som den aktuella texten).

Citat från en handfull facktidskrifter berättar historien. Det blir med nödvändighet ganska summariskt och gör att boken snarare fungerar som en aptitretare för den fotointresserade än en källa för den vetgirige. Mycket är kuriosa, som notisen om vad som hände när fotografen Axel Rydins häst skenade i Sundsvall 1895.

De över 1 100 bilderna får stort utrymme och är den stora behållningen, med svenska klassiker som Jean Hermansons ”Vid stämpelklockan” och glada överraskningar som Gunnar Forsell i badet och Kjartan Slettemarks manipulerade passfoto från 1974.

Och det är bildglädjen i ”Centennium” som trots ett bitvis lite svajigt tryck och ett pris i Magnumklass (dryga tusenlappen) gör den till ett ”måste”.

PER LINDSTRÖM