Richard Wagners ”Tristan und Isolde” är obestridligen ett musikdrama av högsta karat. Många skulle säga att denna ”handling” i tre akter utgör krönet i operakonstens historia. För musikens skull – men inte utan det sjungna ordet och det elementära existentiella innehållet. Ett allkonstverk, alltså.

Därför är det ett gott initiativ att Sven Lenninger fortsätter sin gärning som Wagneröversättare med Tristan och Isolde, efter att ha presenterat både ”Nibelungens ring” och ”Parsifal” på eget förlag. Den parallellt meddelade tyska texten visar högspänningen i Wagners språkbruk, medan Lenninger håller sig på jorden och milt och stilla månar om troheten mot textens djupskikt.

Den som dragits in i den wagnerska konstens trollkrets vill gärna tränga vidare. Därför är lektyren av ”Tristan och Isolde” intressant. Översättningen når betydligt längre än en textmaskin i taket.