Blir det en lucka i det envisa molntäcket på måndagskvällen kan man passa på att betrakta fullmånen och skänka den en tacksamhetens tanke. Om inte månen funnits hade kanske livet på jorden aldrig uppstått. Dels stabiliserar månens dragningskraft jordaxelns svängningar och ger ett stabilare klimat, dels har månen förmodligen hjälpt till att bygga upp jordens magnetfält, vårt skydd mot solens livsfientliga partikelstrålning.

Detta och mycket annat om vårt universum lär man sig i Göteborgsastronomen Marie Rådbos personligt skrivna essäbok Med ögon känsliga för stjärnor (Albert Bonniers Förlag), en bok som getts ut i svallvågorna av den rymdfeber som drabbade Sverige i samband med Christer Fuglesangs rymdfärd.

Till skillnad från många andra populärvetenskapliga författare i genren undviker Rådbo, trots sina gedigna kunskaper, att gräva ner sig i detaljer och facktermer. Hon resonerar och funderar så att även en naturvetenskaplig analfabet kan hänga med på den fascinerande resan i rymden.