I det moderna Sveriges födelseögonblick

Boken. Anders Isaksson: Kärlek och krig. Revolutionen 1809. Albert Bonniers förlag

1809, Sverige balanserar på katastrofens kant. Finland är förlorat. Ryska styrkor härjar längs östkusten och från söder hotar Danmark. Finanserna är körda i botten. För ett ögonblick skälver den självständiga svenska statsbildningen. Mellan den allmänt illa sedde och nesligt tecknade Gustav IV Adolf och stora delar av officerskåren och adeln finns en avgrundsdjup förtroendeklyfta.

Den tryckta och tillspetsade situationen fick sin berömda och laddade upplösning i statskuppens form; kungen arresteras och tvingas abdikera, en ny modest modern regeringsform antas och så småningom ställs scenen i ordning för Jean Baptiste Bernadottes inträde som Karl XIV Johan.

Om detta spännande stycke svensk historia har den nyss avlidne journalistveteranen och fackboksförfattaren Anders Isaksson skrivit ”Kärlek och krig. Revolutionen 1809”, en fängslande och gedigen bok som bär den politiska thrillerns märke. I framställningens centrum står Georg Adlersparre: överstelöjtnant i armén, men också en säregen intellektuell som influeras av tidens frihetstankar, utan att för den delen iklä sig revolutionsdräkt av franskt snitt.

Isaksson tar med läsaren på Adlersparres välorganiserade upprorsmarsch med den Västra armén genom landet och redogör invävt, ibland med en skymmande detaljrikedom, för personer och positioner bland de skenbart mindre handlingskraftiga kungakritiska konspiratörerna i Stockholm.

När upprorsarmén väl når Stockholm är redan kungen gripen och kuppen genomförd. Intåget i staden blir förvisso triumfatoriskt men den fortsatta politiken är det andra än Adlersparre som utformar. Hans avsked till makten sätts i samband med en under marschen uppblossande förälskelse som ska sluta i giftermål.

Tolkningen illustrerar att Isaksson – precis som den omfattande äldre forskning han navigerar säkert i – föredrar att fånga och förstå historien genom enskilda personer och deras inbördes relationer. De strukturer som ramade in statsvälvningen ägnas betydligt mindre uppmärksamhet. Något social revolution var det inte, men den nya regeringsformen speglade sekellånga spänningar mellan gammalt och nytt. Likaså skyndar Isaksson förbi de folkliga protester som ackompanjerade kuppen.

Likväl är Anders Isakssons sista bok en spännande och viktig påminnelse om att de första stapplande svenska stegen mot ett mer modernt styrelseskick inte togs i strävt samförstånd.

Fredrik Persson, fil dr i historia