En av moralfilosofens huvudsakliga arbetsuppgifter är att reflektera över hur vi bör leva. Hur ser ett gott liv ut? Vad bör vi prioritera när vi har möjlighet att välja? Om den arbetsuppgiften är moralfilosofen inte ensam. Här råder en trängsel av coacher och etiska konsulter. Det finns en marknad för recept på etiskt leverne.

För mitt i konsumtionskulturen har vi inte tappat bort oss själva, eller hur? Nog har vi kontakt med den empatiska sidan hos vår egen person. Vi vet vad som är viktigt och rätt: sopsortering, Krav-märkt, tåg istället för flyg, att ringa det dyrare numret när vi röstar i Melodifestivalen, så att några kronor går till fattiga barn. I förhållande till denna tvärsäkra moraliska kartläsning står den typiska moralfilosofen lite vid sidan av, ty en dylik person tenderar att vara obenägen att leverera lättföljda recept.

Moralfilosofen kanske vill säga dig att det inte finns någon etisk skattkarta där X markerar ett gott samvete. Dina moraliska övertygelser, som i varje ögonblick känns självklara, nöts och stöts mot varje människa du möter och kan mycket väl överge dig just i din svåraste stund. Beslutet måste du ta; osäkerhet ingår. Om du är stensäker, om din moraluppfattning är helt utan vånda, då har du slutat tänka och kan säkert bli en duglig lobbyist.

Jag funderar på vad skillnaden är mellan en etisk konsult och Peter Singer. Förmodligen finns det ingen annan professor i filosofi i dag som är så allmänt känd som han. Är det för att han är en lysande filosof? Knappast. I moralfilosofisk mening är Singer en förvaltare av en tradition, utilitarismen, som säger att man alltid ska välja det handlingsalternativ som leder till så mycket lycka – eller tillfredsställelse – som möjligt, för så många som möjligt. Det är en radikalt jämlik moraluppfattning. Andras lycka är lika mycket värd som min egen. Mitt moraliska ansvar omfattar såväl mina närmaste som dem jag aldrig mött. Det är också en krävande moraluppfattning.

Utilitarismens värde kan, om inte annat, sägas ligga i att den utmanar det förgivet tagna i vardagliga föreställningar, som att det är rätt att prioritera dem som står oss nära: familj, vänner, landsmän. Det vore ju så mycket enklare om det moraliskt riktiga också var det som faller sig lättast för oss. Singer skär som en glödgad kniv genom den bekvämligheten.

Sedan tidigt 1970-tal, innan ”globaliseringen” blev ett medvetet tillstånd, har han utmanat vår loja välvilja. Om du lägger pengar på buteljerat vatten och dyra ansiktskrämer så vet vi en sak säkert om dig: du har mer pengar än du behöver. Hur kan du tro att du lever ett moraliskt anständigt liv om du konsumerar lyxartiklar istället för att rädda ett svältande barn? Så länge du har pengar över efter att ha betalt det du och dina närmaste verkligen behöver finns det inget godtagbart skäl för att inte lägga de pengarna på att bekämpa fattigdom.

Detta skarpa budskap, ackumulerat under decennier, är nu samlat i boken ”Det liv du kan rädda. Agera nu och stoppa fattigdomen”. Singer är medveten om att politisk handlingskraft är en nödvändig del av lösningen på fattigdomsproblemet men det är inte det boken handlar om. Den handlar om dig! Visst, du betalar skatt; visst, det finns rikare människor än du och de borde bidra mer, men strunt i det nu. Vad gör du för att hindra att barn dör av svält och sjukdomar? Likt en gårdfarihandlare i utilitaristisk villkorslöshet utformar Singer ett sjustegsprogram för hur du räknar ut hur mycket av din inkomst just du borde skänka.

Skillnaden mellan Peter Singer och en etisk konsult är förstås att Singer inte tar betalt och att hans övertygelse är så djupt känd. Det går inte att värja sig; det gör det verkligen inte. Samtidigt lägrar sig något öde och tomt. Är det detta som krävs av oss, bara detta? Att betala tillräckligt mycket enligt tabellen? Finns det inget för mig att tänka på, våndas över, försöka förstå hos mig själv? Att köpa sig ett etiskt liv, är inte det kapitalismens ultimata seger? Receptet är lättföljt, osäkerheten borta, X markerar ett gott samvete. Vi betalar, men ingenting behöver i grunden förändras. Det är svårt att klaga på den intellektuella torftigheten i en bok vars syfte är att rädda liv – men Singer framstår som alltför filosofiskt tvärsäker.

Lena Halldenius, docent i praktisk filosofi, verksam vid Globala politiska studier, Malmö högskola