| Författare: | Kader Abdolah |
|---|---|
| Översättare: | Ingrid Wikén Bonde |
| Förlag: | Norstedts |
Baksidestexten på Kader Abdolahs bok, ”Huset vid moskén” gör mig lite konfunderad. ”Jag har skrivit den här boken för den västerländska världen”, skriver författaren själv. Och jag kan inte låta bli att undra hur romanen hade tett sig annars. Vad har Abdolah utelämnat eller lagt till för att jag – som västerländsk icke-muslimsk kvinna – ska förstå?
Kader Abdolah är född och uppvuxen i Iran men bosatt i Holland sedan 1988, då han tvingades fly undan ayatollornas regim i hemlandet. Han skriver på nederländska och har utkommit med en rad romaner som rönt internationell uppmärksamhet. Med ”Huset vid moskén” presenteras han för första gången på svenska.
Det är en vacker och sorglig berättelse som skildrar Irans smärtsamma historia, sedd genom en familjs ögon. Och jag har alls ingenting emot Abdolahs ambition att förse västerlandet med kunskap om islam och persisk kultur.
Romanens första del, som utspelar sig före kriget, under Shahens tid, är förförisk i sin idylliska skildring av det enorma stenhuset bakom moskén. Den gamle poeten sitter i opiumrummet och drömmer, mormödrarna tassar runt och håller ordning, imamen tvättar sig i bassängen på gården före bönen. Och moskéns nyckelbärare, Agha Jan, håller ett vakande öga över allt.
”Får jag tala med honom först?” frågar den unga Sediq, som ska bli bortgift. Hon ifrågasätter inte sin underordning, vet inget annat sätt att leva. Men upproret kokar under ytan, den moderna tiden tränger sig på. En brorson förser biblioteket med en liten tv, en annan idkar älskog i biblioteket så att bokhyllorna skakar mitt under bönen.
Och trots den hierarkiska ordningen och religionens stränga bud finns en stor tolerans. De utanförstående och udda har, liksom alla andra, sin givna plats i samhället. Ingen gör narr av den galna flickan Ghodsi som rusar runt på basaren i nattlinne och skvallrar, inte heller av den handikappade pojken som varken kan gå eller tala, även om han bär smeknamnet Ödlan.
Sedan kommer ayatollorna och kriget och allting förändras. Abdolah behåller det lilla perspektivet och låter samhällets förändringar speglas genom de människor vi redan kommit nära. Och den religiösa fanatismen blir, i all sin ohygglighet, om än inte begriplig, i alla fall något mer genomsynlig.
Oline Stig, författare
-------------
FAKTA: Kader Abdolah
Pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahani. Föddes 1954 i Arak i Iran, men bor i Nederländerna där ”Huset vid Moskén” blev en storsäljare 2005. Pseudonymen är sammansatt av namnen på två mördade vänner.
67% är glada
7% är likgiltiga