Är Jan Arnald, romanförfattaren, en pseudonym för Arne Dahl, deckarförfattaren – eller tvärtom?

Den roman Arnald i dag ger ut är hur som helst en...nej, inte en tvillingdeckare.... men väl en existentiell tvillingthriller. Allt och alla har en dubblett, en skugga, ett negativ.

”Intimus” upptakt är en skepparhistoria med historisk grund, berättelsen om barken Trinculos förlisning vid den australiska sydkusten. Ett för en litteraturhistoriskt intresserad författare som Arnald lyckligt skeppsbrott. Trinculo är också namnet på en bifigur i Shakespeares ”Stormen”.

Lovande början. Därefter tycks ”Intimus ” vilja bli en välskriven men förutsägbar vi-vantrivs-i-medelklassen-roman. Ferry, en exemplarisk svensk villapappa och företagare i fyrtioårsåldern flyr från sin fru och sonens fotbollsträningar, in i ett chattrum där han mirakulöst återfinner sin ungdoms stora passion, Miranda, nu en gift men barnlös kulturbyråkrat.

När Ferry var tjugo och Miranda arton hade de ett enda intensivt kärleksmöte. Det var på Ninety Mile Beach i Gippsland i Australien, vid vraket efter Trinculo. De lovade varandra att ses igen på samma plats exakt tjugo år senare, alltså nu. Vill vi, törs vi, kan vi göra oss levande igen?

Så långt inga svårigheter att hänga med. Kärlek i det tjugoförsta seklet.

Men snart drabbas romanen av accelererande genregalenskap. Berättelsen blir ett spökskepp från det romantiska 1800-talet. Vid rodret står Carl Jonas Love Almqvist och i kaptenshytten tar Shakespeare ut kursen med Ira Levins gamla thriller ”The Boys from Brazil” som sjökort. Seglatsen är vådlig.

Arnalds text är tungt lastad med ledmotiv och nycklar: Passionsveckan. Piggsvin. Josef Mengele. Uranus månar. Haydns sonatsvit ”Die sieben letzten Worte unseres Erlösers am Kreuze”. Upptäcktsfärder till Australien. Aboriginer och drömspår.

Och hela tiden sliter och drar stormen i riggen och får berättelsen att kränga vildsint.

Det är logiskt och följdriktigt att storyn både börjar och slutar i Australien, för där är allt ut och in och upp och ner. Men även för att vara en roman som till stor del utspelar sig down under är ”Imtimus” klart over the top.

'Vad ska man säga om det ? Man måste bestämma sig. Antingen köper man hela paketet, härifrån till evigheten, och håller med romanen när den lyckligt jublar över sig själv. ”Allt är en riktigt härlig jävla kliché”

Eller också avfärdar man ”Intimus” som en pekoralistisk predikan på temat våga möta livet naken på en australisk strand.

Jag väljer det första alternativet. Det blir roligare så.

Per Svensson