"I hästböckerna får flickorna ta plats"

Varför är du intresserad av hästböcker?
– Min ingång är inte hästar utan flickor. Jag är intresserad av berättelser där flickor får stor plats. I hästböckerna är det helt okej för en flicka att satsa fullt ut på saker som inte handlar om utseende. Sin skicklighet som ryttare, förmåga att hantera sina föräldrar eller sin rädsla. Hästarna får flickorna att våga saker som de inte trodde att de skulle våga. Och i hästböcker är det tillåtet för flickorna att vilja vinna och att konkurrera med killar. Andra ungdomsböcker handlar ofta om "jag". I hästböckerna finns hästen som man måste ta ansvar för. De flesta som skriver hästböcker är kvinnliga författare och det bygger på deras egna erfarenheter. Där kommer knoget, och allvaret.

Hur definierar du begreppet hästbok?
– Hästeriet måste vara alltings centrum. Det kan handla om enbart en häst, men det vanligaste är att hästböcker skildrar människors förhållande till hästen. Det finns få hästböcker där huvudpersonen är en pojke, men det händer att pojkar kommer in från sidan som ridkompisar. Man möts som likvärdiga.

Vem läser hästböcker?
– Sådana som rider och sådana som inte rider men som tycker det är spännande att läsa om andra flickor.

På Malmö stadsbibliotek finns en särskild hylla för hästböcker. Bibliotekariernas motivering är att det bara är hästintresserade – så gott som uteslutande flickor – som läser dem.
– Det är en fördom! Man missar målgrupper om man marknadsför litteratur i genrer. Det finns en massa idéer om vad pojkar och flickor läser men det är väldigt svårt att veta. Vi gör barnen en otjänst genom att servera på det sättet – vi lär dem att bara läsa det de frågar efter. Jag tror inte att hästböckerna skulle få färre läsare om de spreds ut. Det som skulle hända är att de unga fick lära sig att slå upp saker – och att det finns en författare bakom en text. Bibliotekarierna skulle få mer att göra...

Hur har hästbokgenren utvecklats de senaste åren?
– I Sverige är det verkligen Lin Hallberg som har stått för utvecklingen. I sina böcker får hon in den övriga världen runt flickorna utan att det tar över. Hon glömmer inte bort att skildra de vuxna runtomkring med deras problem med ekonomi och äktenskap. Det vanliga i flickboken är annars att föräldrar bara finns med som en kuliss. Kanske mammor och pappor som skjutsar.
– Och precis som all annan litteratur påverkas hästboken av det berättarsätt vi får genom tv-serier. Det blir snabbare, häftigare och mer dramatiskt.

Hur ser framtiden för hästböckerna ut?
– Genren blir tvungen att förhålla sig till den populärlitterära genren som helhet. Historiska deckare är stort bland vuxna – det skulle man kunna tänka sig även för hästböcker. Man är också så illa tvungen att förhålla sig till att många får en ansträngd ekonomi. Längtan efter att rida men inte ha råd kan bli ett större motiv.

Vad skulle du önska för utveckling?
– Att en hästbok fick Lilla Augustpriset! Det borde ju gå att skriva en stor hästbok. Klassikern "Min vän flicka" (en bok från 1942 av amerikanska författaren Mary O'Hara) är en bra bok. Som det ser ut idag behövs det lite till, stilistisk. Men vi kanske måste problematisera: Vad är bra litteratur? Hästböcker avfärdas ofta som underhållningsromaner. Men det finns en oerhörd massa erfarenhet inbakad i dem.

Hur kommer det sig att hästböcker ofta avfärdas?
– Traditionellt sett har kvinnors romanläsande alltid ansetts dåligt. Hästböckerna är ofta inte den estetiskt stora litteraturen. Det är helt enkelt berättelser. Men de är inte sämre än mycket annat. Jag har läst få hästböcker på senare år som man kan säga är väldigt dåliga.