Människan sägs vara ett flockdjur. Hon vill höra till. Att tänka i termer av
vi och de är frestande. Religionstillhörighet, etnicitet, nationell
tillhörighet är viktiga för att skapa ett ”vi”. Men varje vi stänger också
ute. Några hör till, andra inte.
Tro och rit kan användas för att skapa ett snävt ”vi” som står mot andras
religion eller gentemot icke troende. Samtidigt kan religion lyfta fram det
som förenar alla människor oberoende av tro genom att beröra djupt
existentiella frågor. Per Wirtén (5.1) har rätt i att religionerna ofta
hjälpt oss besvara de stora frågorna om vad det innebär att vara människa.
Frågorna är ibland viktigare än svaren. Ord som tolerans, barmhärtighet och
nåd har varit med om att skapa en liberal kultur. De behövs fortfarande. I
synnerhet när hatet mot muslimer breder ut sig på nära håll.
Religion kan odla inskränkthet lika väl som vidsynthet. Just därför behöver
religionen granskas. Men både religiösa och ateistiska övertygelser kan
användas för att dra gränser mellan ”oss” och ”de andra”. Högerextremismen i
Holland och Frankrike har ofta sekularistiska förtecken. Även mänskliga
rättigheter och HBTQ-frågor utnyttjas för att göda främlingshat och
islamofobi, långt bortom det Sigrid Combüchen (10.1) kallar de svenska
ateisternas IOGT-rörelse. Varken ateistiska eller religiösa synsätt är
objektiva utan ingår i en livshållning, en tro. Det partikulära lika väl som
det universella kan användas för att stänga ute. Egna kulturella
föreställningar finns nämligen alltid med, även i det som sägs vara
universellt.
Frestelsen att tänka i enkla kategorier är stor. Vänster och höger, kvinnor
och män, svenskar och invandrare, ateister och troende. Sådana enkla
indelningar handlar ofta om intellektuell lättja. Lägg till socialt och
geografiskt ursprung, kön och hudfärg så syns det hur grova dessa
grupperingar är. Alla muslimer är inte offer för brutala regimer. Somliga är
det. Lars Åberg (17.1) har rätt i att det ibland utlöser en reflex att se
alla som offer. Men alla kvinnor är inte offer därför att gruppen kvinnor
generellt har mindre makt i världen. Inte heller alla muslimer är offer. En
liten minoritet ingår i fascistoida nätverk. Andra är förföljda och
trakasseras för sin tro eller sin religiösa klädsel.
Inom alla grupper: ateister, religiösa eller kulturella judar, kristna och
muslimer finns olika åsikter och synsätt representerade. Där skymtar
ideologier och människosyner som jag vill ta avstånd från men också sådant
som jag vill bejaka. Varför inte se människan och tala om idéer och hur vi
vill att samhället ska se ut istället för att skapa identiteter utifrån en
enda kategori som ateist eller religiös? Jag kan högakta en pingstvän och en
ateist och samarbeta med dem lika väl som med en from muslim utan att dela
alla synsätt. Debatten inom religionerna visar att synen på kön förändras
hela tiden. Därför behöver strukturella orättvisor påtalas.
Det finns ingen anledning att tolerera könsförtryck eller brist på
yttrandefrihet. Även gudsbilder och kosmiska föreställningar är beroende av
vetenskapens landvinningar och samtida filosofi. Just därför behövs det
öppna samtalet och god utbildning, om kultur och religion lika väl som om
biologi och teknik.
Elisabeth Gerle
professor i etik, särskilt mänskliga rättigheter, adj. Uppsala universitet