Därför behövs Institutet

I december 2008 blev Institutet av med både de lokaler de övertog efter en ombildning av Teater Terrier och tillhörande kommunalstöd. Diskussionen om teaterhuset på Norra Vallgatan var därmed avslutad. Men faktum kvarstår att Institutet under 2008 skapat den i min mening mest angelägna energin på scenkonstsidan i Malmö. Därför är det omöjligt att låtsas som om ärendet i sin helhet skulle vara avslutat innan Malmös kulturpolitiker har tagit ställning till gruppens framtid bortom lokalfrågan.

Vill de att Institutet ska existera som fri teatergrupp? Om svaret är ja måste kulturpolitikerna börja diskutera ett verksamhetsstöd som ligger i relation till att Institutet idag är en av landets mest intressanta teatergrupper.

Statens kulturråd har visat bibehållet intresse och fortsatt betala ut bidraget som Institutet övertog efter övergången från Teater Terrier. Men det är ytterst tveksamt om de kommer att göra det om Malmös kulturförvaltning fortsätter vända ryggen mot gruppen.

Det går inte att negligera den så kallade postdramatiska teaterrörelse som vuxit fram under de senaste decennierna i Europa och som försöker förhålla sig till faktumet att många av teaterns funktioner har övertagits av tekniska medier. Som Tim Etchells, konstnärlig ledare för den framstående Sheffield-gruppen Forced Entertainment, uttryckte det: ”Vi vill göra teater som begrips av envar som vuxit upp i ett hem där tv:n alltid stod på”. Det är framförallt inom den postdramatiska sfären vi kan följa teaterns pånyttfödelse runt om i världen. I Malmö har vi två grupper, Institutet och Teatr Weimar, som hängivet och från olika utgångspunkter närmat sig postdramatikens begrepp. Jag menar att det är viktigt att vi värnar om dem.

Genom att greppa teori och praktik som en helhet och genom framskridet tänkande har ”Institutet för tillämpad teatervetenskap” i den lilla tyska staden Giessen skaffat sig en framskjuten position inom postdramatiken. Därifrån kommer en stor del av den tyska scenkonst som idag ligger i internationell framkant för samtida teater.

Tanken att dagens Malmö på samma sätt har förutsättningarna att inta en synlig och ledande position inom samtida teater är inte långsökt. I spetsen ser jag bland annat Institutet, Teatr Weimar, Inkonst och Teaterhögskolan under dess nya ledning (inklusive förhoppningsvis det kommande Inter Art center i Mazettihuset).

Med detta sagt vill jag uppmana Malmö kulturstöd och kulturnämnden att ta upp frågan om ett verksamhetsstöd till Institutet som kan trygga gruppens fortsatta arbete i Malmö, och det är bråttom.

Natik Awayez, konstnärlig ledare på Inkonst där Institutet nu spelar ”Operation cykelhjälm”