Ny demokrati

I dagarna har en global folkomröstning hållits. Cirka 200 miljoner har haft rösträtt och det har inte funnits några krav på åldersgräns eller medborgarskap. Om det låter märkligt är det för att valurnorna är virtuella. Platsen är nämligen den sociala nätverkssajten Facebook.

Denna omröstning – om nytt användaravtal och styrdokument – är troligtvis unik för Facebook, och en direkt följd av att det förra avtalet drogs tillbaka efter en proteststorm. Det som upprörde medlemmarna var att de ansåg att Facebook genom avtalet försökte ta sig rätten att fritt använda deras bilder.

Inför det nya avtalet har Facebook därför bjudit in sina medlemmar att diskutera utkastet i gruppen ”Facebook Town Hall: Proposed Statement of Rights & Responsibilities”. Utifrån användarnas kommentarer på detta virtuella torg har man sedan lagt fram ett förslag.

Den snåriga väg som Facebook tvingats ta bär vissa likheter med den västerländska demokratins framväxt genom uppror och kamp. Protesterna i form av Facebookgrupper och hot om att lämna sajten ökade till en styrka som Facebooks styre inte kunde bortse från. För även om vår demokrati är ständigt omdiskuterad är de flesta vana vid att åtminstone få göra sin röst hörd.

Så, varför inte på Facebook? Det är ett samhälle så gott som något, i alla fall enligt Nationalencyklopedins inledande definition: ”benämning på en grupp individer förenade av ett nätverk av sociala relationer med viss varaktighet och kontinuitet över tid”.

I kampanjen mot Facebook har mottagaren för budskapet tvingats lyssna. Facebook är ingenting utan sina medlemmar. När det gäller andra Facebook-kampanjer är det inte lika självklart. Vem bryr sig om protestgrupper mot påven och den svenska monarkin om de inte får genomslag utanför Facebook? Grupperna måste lyftas fram i den offentliga debatten för att få effekt – och för att nå fram till sina mottagare.

Kärnan är att någon måste lyssna. Tusentals budskap skvalpar runt på Facebook utan att någon bryr sig nämnvärt. Men Facebooks styrka är att sajten är en plattform för samordning av politiska kampanjer. Den ger en möjlighet att snabbt nå ut till många, som en elektronisk djungeltrumma.

Det kan tyckas självklart att en plattform för demokratiutveckling också drivs på ett demokratiskt sätt. Samtidigt är det få som funderar över hur en social mötesplats som Facebook faktiskt styrs. Frågan är om Facebook nu går i bräschen för en demokratisering av det virtuella samhället? Ja, på ett sätt, som alltid framtvingat av samhällets invånare. Det haltar dock på flera sätt, det har till exempel inte varit möjligt att rösta blankt och man var tvungen att välja mellan det gamla och det nya avtalet när man lade sin röst. En del menar också att Facebook även i det nya avtalet tar sig för stora rättigheter.

Men ingen demokrati föddes färdig. På Facebook har protestgrupper mot det nya avtalsförslaget redan bildats.

Ellen Albertsdóttir, frilansjournalist