Pandemi räddar liv

Vad hände med svininfluensan? Den verkar ha försvunnit lika hastigt som den kom. Så snart det akuta skedet passerat, och vi insåg att domedagen inte alls var nära. Sådan är medielogiken. Sensationella händelser som ligger oss geografiskt och kulturellt nära premieras. Därför kan det i skuggan av hotet om en stundande pandemi redan pågå en bortglömd sådan. Åtminstone om man får tro ordboksdefinitionen, att en pandemi är en epidemi som sprids över hela världen.

Varför säger ingen hiv? Förklaringen är lika obehaglig som den är medielogisk: det är inte längre sensationellt. Men trots detta dör 5_500 av aids varje dag. Sedan sjukdomen upptäcktes 1982 har mer än 25 miljoner dött av aids runt om i världen och söder om Sahara, geografiskt och kulturellt långt borta, lever ungefär lika många med diagnosen. Samtidigt är ett av FN:_s millenniemål att bekämpa hiv. Men det är också det enda målet där utvecklingen går på rakt motsatt håll.

Inte bara hiv skördar liv. Var trettionde sekund dör ett barn i malaria. När man distribuerade en miljon myggnät i Eritrea mellan 2000 och 2006 minskade antalet dödsfall med över 70 procent. Så enkelt kan det vara.

Anledningen till att detta inte görs i större skala är att det saknas resurser. Därför uppmanade WHO:s chef nyligen Världsbanken att låna ut pengar till fattiga länder. Men inte för att kunna köpa myggnät, utan för att klara beredskapen för svininfluensan.

Att kalla något för en pandemi verkar vara detsamma som att kalla något för folkmord – det vågar man inte, för då förväntas en snabb reaktion och snabba lösningar. Makten ligger i ordet. Och på norra halvklotet inväntar vi nu nästa larmrapport som kan drabba oss. Den nya influensan känns redan gammal.

Ellen Albertsdóttir, frilansjournalist