De ansiktslösa styr pöbelriket

Fick just besked från polismyndigheten om att utredningen om ett mordhot mot mig nu läggs ner. Man kan hitta datorn som hotet skickats från men man kan inte spåra användaren.

Som vanligt. De flesta hot och trakasserier som en offentlig person som jag tar emot skickas från datorer där användaren av olika anledningar är omöjlig att få tag på.

När de första städerna växte fram i det gamla Mesopotamien fyratusen år före vår tidräkning uppstod också ett behov av en ordning som reglerade hur vi levde tillsammans, lagar som skulle hindra människor från att ostraffat döda varandra, roffa åt sig annans egendom, helt enkelt en överenskommelse hur vi skulle uppföra oss gentemot varandra. Genom lagen sattes gränser som skulle skydda den svage från att alltför hänsynslöst utnyttjas av den starkare.

Det hebreiska ordet choq som används för gräns kan också betyda lag, ordning. Gud skapar ordning i kaos genom sin lag, genom att sätta gränser. Stranden är en gräns för havet, gryningen är en gräns för natten. När man lovsjunger staden är det ofta dess murar man prisar. Muren, gränsen, lagen som skyddade mot kaos.

För att lagen skulle kunna upprätthållas krävdes en makt, en gud eller en myndighet som på gott och ont kunde se till att dessa gränser efterlevdes.

Av olika anledningar uppstår det ibland tillstånd där lagen inte kan efterhållas, det kan vara exempelvis krig, naturkatastrofer eller i en storstad något så banalt som ett längre elavbrott – tillstånd då den överenskommelse vi har om hur vi uppför oss gentemot varandra upphör att gälla. Vad som händer då är alltid samma sak: människan förvandlas i skydd av sin anonymitet och sin mängd till pöbel.

När det sker kan hon göra sig skyldig till snart sagt vilka brott som helst eftersom hon inte riskerar att straffas, hon kan också hetsas till handlingar och grymheter hon under normala fall skulle stå helt främmande inför.

Det är exakt den situation som nu uppstått via internet.

Människor som i kraft av sin anonymitet och sin mängd kan åsidosätta lag, ordning, anständighet och respekt för sina medmänniskor. Med ett annat ord: pöbelvälde.

Det gör att en sajt som The Pirate Bay kan tillgängliggöra obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga och håna barnens far när han vädjar till dem att låta bli.

Det gör att man utan risk för påföljd kan hota med att skära halsen av mig och i detalj beskriva hur man ska skända mitt lik.

Det gör att man utan att betala för sig kan tillgodogöra sig arbete som jag och andra författare och artister utfört, och ännu värre: utan att fråga oss om lov.

Ett pöbelvälde står för allt det lägsta hos människan. Att romantisera pöbeln är bedrägeri, att lisma för den och försöka vinna dess gunst är ryggradslöst.

När Tele2-chefen Niclas Palmstierna meddelar att man ska förstöra alla användaruppgifter som reaktion på den nyinförda Ipred-lagen, liksom när den moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid uppmanar andra internet-operatörer att göra samma sak, försvarar man människans rätt att vara pöbel, inget annat.

Det har inte med demokrati eller yttrandefrihet att göra över huvud taget.

Demokrati handlar om att öppet kunna tillhöra partier, kyrkor och intresseorganisationer, att öppet kunna uttrycka sina åsikter utan att riskera att trakasseras.

Det är den direkta motsatsen till det pöbelvälde sådana som Karl Sigfrid och Tele2-chefen Niclas Palmstierna vill skapa utrymme för.

Ända sedan de tidigaste hög-kulturerna, i Mesopotamien mellan floderna Eufrat och Tigris då det växte fram städer som hade ett reglerat -politiskt styre och någon form av armé och ordningsväsende, har vi haft lagar som reglerar på vilka villkor människan skall leva samman och en överhet som kan se till att -lagarna efterlevs. I antiken uttryckte man det med att Gud satt gränser för kaos.

De gränserna måste upprätthållas för att inte kaos åter ska breda ut sig, för att inte den anonyma pöbeln med sina övergrepp ska ha makten.

Jonas Gardell, författare