Den svaga signalen

Text: Joakim Borda
Publicerad 6 november 2009 6.00 Uppdaterad 13 november 2009 15.34

Kulturkritik.
Signal är hotat. Överallt klagas det på galleridöden, men de som överlever är de som slimmar kostnaderna, skriver Joakim Borda.

Har det fria konstlivet blivit lite väl passivt? I början av året kom det ett massupprop på mailen. Det var Signal – center för samtidskonst som uppmanade till protest mot att de inte fick tillräckligt stöd för verksamheten från kommun och region. Utan de pengarna måste Signal slå igen, meddelade man. Som grand finale har Signal producerat en bok och en utställning som kartlägger Skånes fria konstliv sedan 1968. Men denna svanesång undergräver samtidigt argumenten för att Signal ska räddas av det allmänna.

För boken och utställningen Parallell historia – Skånes konstarenor 1968-2008 skildrar hur konstscenen är i ständig förändring. Gallerier uppstår, blomstrar, och försvinner för att sedan avlösas av andra. Efter tio år har Signal redan överlevt betydligt längre än de flesta konstinitiativ som förekommer i Parallell historia.

Tyvärr är det här symptomatiskt för det så kallade fria kulturlivet i Sverige. Signal har spelat en viktig roll för samtidskonsten i Malmö genom att skapa möten mellan det lokala och det internationella konstlivet, men det finns en tendens inom konstvärlden att göra sig helt beroende av institutionellt stöd utan att skapa andra strategier för att säkra sin fortlevnad.

Överallt klagas det på galleridöden, men de som överlever är de som slimmar kostnaderna, marknadsför sig på nya arenor och framförallt förankrar sig utanför den egna vänkretsen.

Ett galleri kan till exempel spara in personalkostnader och samtidigt göra en arbetsmarknadspolitisk insats genom praktikprogram för nyexaminerade konstvetare.

Man kan också tjäna en extra slant om man emellanåt producerar utställningar med konstobjekt, och samtidigt underhåller relationer med inköpare på Statens konstråd, landsting och konstmuseer.

Vilka strategier man än väljer bör de präglas av flexibilitet, kreativitet och en större utåtriktning. Svenska konstförmedlare måste lära sig att kämpa för sin överlevnad på andra sätt än genom petitioner om de hoppas bli något annat än fotnoter i en bok.


Joakim Borda

konstkritiker och curator

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Den svaga signalen"?

  • Tjäna en slant?
  • Att slimma en verksamhet som till största delen bygger på ideell kraft är lite knepigt. Om man inte byter verksamhetsform, vill säga. Delar av det fria kulturlivet måste kunna få utvecklas och växa kraftigt, parallellt med institutionerna allt kan inte brinna ut och byggas upp på nytt. För det är dessvärre så det ser ut nu, kanske främst inom bildkonsten, där råder fortfarande en grundsyn i stödsystemet att alla verksamheter huvudsakligen säljer konst. Vi kan inte marknadsanpassa allt.
  • Petter Pettersson / Lilith Performance Studio
  • lördag 7 november 2009 kl 13:10

  • Lättköpta råd
  • Åh. Snyggt. Vifta lite med marknadsekonomiska pinnen så försvinner grundproblemet. Jättebra. Jätteee... bra. Tack. Jösses. Varför har ingen tänkt på det förut? Hörde visst att SDS ska sparka 90 tjänster. Med lite tur får herrn smaka på sina egna råd. Men du vet, det är bra för "utvecklingen".
  • Palle
  • måndag 9 november 2009 kl 14:52

  • Skaffa fakta
  • Skaffa fakta! SDSs redaktion och skribenter bör väl hålla koll på fakta innan man publicerar sina åsikter, kan man tycka. Grundproblemet är inte att slimma något som inte kan slimmas mer. Signal är inte längre ett konstnärsdrivet galleri som det var för snart 11 år sedan då det startades. Signal av idag är som namnet numera också antyder ett Center för Samtidskonst, i Malmö. De tar ett större ansvar än något annat icke kommersiellt initiativ I Skåne idag. Ge dem resurser för deras arbete NU!
  • Ola Gustafsson
  • tisdag 10 november 2009 kl 13:21

  • Kulturpolitk
  • Det finns kulturpolitiska mål upprättade i Sverige. Ett utdrag ur nr 3 lyder; Mångfaldsmålet: Främja kulturell mångfald,konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar. Genom att undanröja hinder för skapande och stödja och stimulera kulturutövare och kulturella uttryck över ett brett fält skall kulturpolitiken verka för mångfald.
  • Karolina
  • tisdag 10 november 2009 kl 21:00

  • Kulturpolitk forts.
  • Signal är en av Malmös viktigaste aktörer att göra just detta. Tvingar man Signal att stänga gör man inte bara Malmö och södra Sverige kulturellt betydligt mycket fattigare man går också emot grundstommen i den svenska kulturpolitiken.
  • Karolina
  • tisdag 10 november 2009 kl 21:04
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu