Liberalism utan burka

En märklig varelse svävar fram genom Europa. Du kan inte se hennes ansikte för det täcks av en slöja med nät för ögonen och just denna ansiktsmaskering utmanar hela den europeiska civilisationen i dess grundvalar. Det kan tyckas märkligt att just burkan har seglat upp som symbol för allt det som hotar oss.

Enligt de rapporter som offentliggjordes i både Danmark och Frankrike förra veckan bär ungefär en halv procent av den kvinnliga muslimska befolkningen i olika europeiska länder heltäckande slöja. Det rör sig då om nikab snarare än burka, vilken nästan helt lyser med sin frånvaro, men denna begreppsförvirring är bara följdriktig. För det intressanta med burkadebatten är inte vad den säger om kvinnor med heltäckande slöja, de andra, utan vad den säger om oss.

Vad innebär ett liberalt samhällssystem? Innebär det varje individs frihet att förverkliga sig själv? Eller måste dessa individer först formateras så att samhället hålls samman av subjekt med likartade viljor? Och hur genomgripande metoder krävs för att åstadkomma denna likriktning? Riskerar inte liberalismen då att urarta i ett jakobinskt nit att eliminera de element som inte är en del av oss?

Den franska rapporten är till skillnad från den danska inte skriven av forskare utan av politiker som från början bestämt sig för att hitta ett med konstitutionen förenligt sätt att lagstifta mot heltäckande slöja. ”Bara en enda kvinna som bär den är en för mycket”, är en återkommande fras. ”Vi kan inte låta muslimska män påtvinga sina kvinnor heltäckande slöja.” De flesta kvinnor som tillfrågats säger sig emellertid själva ha valt det, vilket leder över till den komplicerade filosofiska frågan om vad som egentligen är valfrihet. Eftersom marxismen sedan länge är ute funkar inte argumentet om falskt medvetande, istället blir svaret att dessa kvinnor måste vara manipulerade. Man frånkänner dem alltså deras autonomi, den individuella egenskap som är fundamentet i den liberala världsbilden. Och om kvinnorna verkligen själva valt denna heltäckande slöja är det bara en försvårande omständighet, eftersom det då är ett tecken på ett avståndstagande från den västerländska civilisationen. Och, fortsätter argumentationen, vi måste stämma i bäcken innan det är för sent.

Båda rapporterna uppskattar att det finns en tendens till en svag ökning av bruket av heltäckande slöja. Jag antar att denna infekterade debatt snarare kommer att bidra till ökningen. För finns det idag något mer verkningsfullt sätt att manifestera sitt missnöje och provocera det omgivande samhället?

Låt oss hoppas att svenska myndigheter och politiker behåller det lugn de hittills visat och inte börjar diskutera lagstiftning utan begränsar sig till den fråga som bör ställas: Är det diskriminering att neka kvinnor med heltäckande slöja anställning och vissa offentliga tjänster eller är det konsekvenser de får räkna med? Inte på grund av att de hotar den västerländska civilisationen utan av rent praktiska skäl. Svårare än så behöver det inte vara.