Konsten att laga jorden

Spelar det någon roll hur en bok ser ut? Jag brukar inte vara så känslig, särskilt inte när det gäller fackböcker. Men den lilla skriften, ”Klimatfrågan på bordet” är nog den i särklass fulaste bok jag någonsin hållit i min hand. Omslaget är i skrikigt blått och rosa. Den smala pocketen är svår att hålla i handen, tryckt på billigt papper och taskigt formgiven, fylld med gråa faktarutor och svartvita diagram. Det är som om det statliga Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas, verkligen ansträngt sig för att trycka en bok som ingen ska vilja läsa.

Det är synd, för innehållet är viktigt. Drygt trettio olika forskare ger sin syn på mat och klimat i 21 kapitel. Hur ska vi ordna mat åt nio miljarder när klimatet förändras? Hur påverkar matproduktionen klimatet? Målgruppen är den intresserade allmänheten och många av forskarna lyckas väl med att omvandla sina forskningsresultat till en läsbar, lättillgänglig prosa. Men det är ingen munter läsning, precis.

Klimatförändringar, vattenbrist, befolkningsökning, stigande råvarupriser, miljögifter. Om vi fortsätter att producera livsmedel som vi gör idag kommer vi drabbas av både klimatchock och energikris 2030, visar en ny EU-studie. Under de kommande femtio åren väntas jordens befolkning öka med nästan 50 procent. Samtidigt som 800 miljoner människor saknar mat för dagen redan idag. 2025 kommer cirka 480 miljoner människor i Afrika att leva i områden med vattenbrist eller kronisk torka. Det som ändå gör forskarnas rapporter läsvärda är att de presenterar möjliga lösningar på problemen. Jordbruket, köttproduktionen, transporterna, djurhållningen, fisket, allt borde gå att förändra för att förhindra framtida katastrofer. Och den enskilde konsumentens inställning, inte minst.

En svensk konsumerar cirka 800 kilo livsmedel per år. Mellan 10 och 50 procent av råvaran blir till avfall, det blir 2 miljoner ton livsmedelsavfall. Mat som kastas i sophinken, helt enkelt. Inte så smart, med tanke på vad det kostar för naturen att producera. Och ändå är det lätt att bli förvirrad av forskarnas råd och rön.

Jag trodde till exempel att ekologiskt odlad mat alltid var bra. Icke sa nicke. Ekologisk odling medför att det blir mindre kol i marken och mer koldioxid i luften, menar forskarna Olof Andrén och Holger Kirchmann. Och plastförpackningar, det är väl dåligt? Liksom långa transporter. Inte så säkert, i alla fall inte enligt Gunilla Jönsson. Allt är en fråga om effektiva transporter och välfyllda lastutrymmen. I Europa förstörs frukt och grönt för 90 miljarder kronor under transport från producent till butik. Orsak: dåliga förpackningar.

Den intressantaste och, i särklass, hoppfullaste artikeln i Formas bok är den om hur vi i framtiden kan producera kött utan djur. Enstaka celler från djur kan odlas i bioreaktorer till kött i ­olika former. Låter det skrämmande? Tja, vi slipper ju döda djuren. Och det kan bli räddningen för klimatet.

Om man vill slippa att bli förvirrad och bara känna sig som en god, klimatsmart konsument kan man läsa Annica Tribergs bok, ”Hundra sätt att rädda maten” istället. Den är full av recept och handfasta tips: sluta slänga maten, frosta av frysen, riv gamla ostkanter, skippa färdigmaten, cykla till affären.

Vackra bilder på syltburkar i motljus, grusvägar och betande kor. Som ett löfte om att världen kan räddas bara jag skärper mig.

Oline Stig

författare