Nyordet för nära manliga relationer är en hopskrivning av ”brother” och
”romance”. Nu flödar bromantiken i Hollywood – alla män ska vara vänner.
För ett tag sedan gick till exempel den nya bromantiska komedin ”I Love You,
Man” upp på amerikanska biografer. Den handlar om Peter som äntligen ska få
gifta sig med sin Zooey men upptäcker att han saknar kandidater till best
man. Han har alltid varit en förhållandekille och fungerat bättre ihop med
tjejer (hans favoritfilm är ”Djävulen bär Prada”). På inrådan av fästmön
börjar han gå på ”mandates” för att hitta en pojkvän. Det går sådär (de
flesta vill bara tungkyssas) till dess han råkar stöta ihop med Sydney.
Något slags ljuv musik uppstår.
Huvudrollsinnehavarna Paul Rudd och Jason Segel känns igen från flera av de
senaste årens varmt vulgära Judd Apatow-komedier. Båda porträtterades
dessutom på omslaget till Vanity Fairs humornummer tillsammans med kollegor
från filmer som ”På smällen” och ”Dumpad”. På en bild ser vi hur Paul Rudd
lystet luktar på Seth Rogens nackhår.
Och är det något som utmärkt de Apatowmärkta filmerna är det just prövande
skildringar av modern maskulinitet. Knappast några queerradikala pamfletter,
men filmerna har ändå så smått ruckat på invanda grabbmönster. Vilket än så
länge inte sträcker sig så mycket längre än till att våga vara nära vänner.
”I Love You, Man” artikulerar redan i titeln det som tidigare bara antytts
mellan raderna. Filmen är tydligt modellerad efter den romantiska komedin
och leker med genretypiska drag, enligt Robert Wilonsky i Village Voice. Ӏr
han den rätte?” undrar fästmön. ”Det är för tidigt att säga”, myser Peter.
Män har naturligtvis varit vänner förr. Det framgår inte minst av historikern
Eva Österbergs bok ”Vänskap: en lång historia” som kom för något år sedan.
Under antiken uteslöt till exempel inte den manliga vänskapen erotiska
inslag. På 1700-talet var vännen lidelsefullt besjungen. Men vid mitten av
1800-talet fick äktenskapet närhetsmonopol. Det blev bestämt att mannen
skulle spara passionen till sovrummet. Sedan dess har hans vänner fått hålla
till godo med en golf- eller pubrunda på helgen.
Möjligen tyder den bromantiska komeditrenden på en renässans för den mer
ömsinta manliga vänskapen – från grabbarna grus till grabbarna mys. I tider
av dynamiska nätverk slår ”I Love You, Man” även ett slag för den fasta
bästisen.
”Ack, den som har så många vänner, har ingen riktig vän!” lär Aristoteles ha
utropat. I alla fall enligt Montaigne som på 1500-talet citerade honom i
essän ”Om vänskapen”, där den manliga vänskapen prisas.
Idag när äktenskap i regel havererar står mannen inte sällan plötsligt helt
ensam. Det samtida nätverksproffset har många kontakter, men av vem ska han
då få närhet? Nog skulle det kännas bättre med en enda bromantisk vän som
smeker ens kind än tvåhundra självbespeglande bekanta på Facebook.
Jacob Lundström, redaktör för filmtidskriften FLM