I december 2008 blev Institutet av med både de lokaler de övertog efter en
ombildning av Teater Terrier och tillhörande kommunalstöd. Diskussionen om
teaterhuset på Norra Vallgatan var därmed avslutad. Men faktum kvarstår att
Institutet under 2008 skapat den i min mening mest angelägna energin på
scenkonstsidan i Malmö. Därför är det omöjligt att låtsas som om ärendet i
sin helhet skulle vara avslutat innan Malmös kulturpolitiker har tagit
ställning till gruppens framtid bortom lokalfrågan.
Vill de att Institutet ska existera som fri teatergrupp? Om svaret är ja måste
kulturpolitikerna börja diskutera ett verksamhetsstöd som ligger i relation
till att Institutet idag är en av landets mest intressanta teatergrupper.
Statens kulturråd har visat bibehållet intresse och fortsatt betala ut
bidraget som Institutet övertog efter övergången från Teater Terrier. Men
det är ytterst tveksamt om de kommer att göra det om Malmös
kulturförvaltning fortsätter vända ryggen mot gruppen.
Det går inte att negligera den så kallade postdramatiska teaterrörelse som
vuxit fram under de senaste decennierna i Europa och som försöker förhålla
sig till faktumet att många av teaterns funktioner har övertagits av
tekniska medier. Som Tim Etchells, konstnärlig ledare för den framstående
Sheffield-gruppen Forced Entertainment, uttryckte det: ”Vi vill göra teater
som begrips av envar som vuxit upp i ett hem där tv:n alltid stod på”. Det
är framförallt inom den postdramatiska sfären vi kan följa teaterns
pånyttfödelse runt om i världen. I Malmö har vi två grupper, Institutet och
Teatr Weimar, som hängivet och från olika utgångspunkter närmat sig
postdramatikens begrepp. Jag menar att det är viktigt att vi värnar om dem.
Genom att greppa teori och praktik som en helhet och genom framskridet
tänkande har ”Institutet för tillämpad teatervetenskap” i den lilla tyska
staden Giessen skaffat sig en framskjuten position inom postdramatiken.
Därifrån kommer en stor del av den tyska scenkonst som idag ligger i
internationell framkant för samtida teater.
Tanken att dagens Malmö på samma sätt har förutsättningarna att inta en synlig
och ledande position inom samtida teater är inte långsökt. I spetsen ser jag
bland annat Institutet, Teatr Weimar, Inkonst och Teaterhögskolan under dess
nya ledning (inklusive förhoppningsvis det kommande Inter Art center i
Mazettihuset).
Med detta sagt vill jag uppmana Malmö kulturstöd och kulturnämnden att ta upp
frågan om ett verksamhetsstöd till Institutet som kan trygga gruppens
fortsatta arbete i Malmö, och det är bråttom.
Natik Awayez, konstnärlig ledare på Inkonst där Institutet nu spelar
”Operation cykelhjälm”