Jens Liljestrand tog till stora ord men presenterade inte ett enda sakligt
argument när han kritiserade min idéhistoriska avhandling "Är
sex arbete?" om svensk och tysk prostitutionspolitik i fredagens
Sydsvenskan.
Liljestrands anklagelser gäller ”historieförfalskning” och ”ohederlighet” och
han hänvisar till tre debattinlägg på socialpolitik.com för att hämta stöd.
Debattinläggen är skrivna av professorerna Sven-Axel Månsson och Eva
Lundgren samt av nydisputerade Jenny Westerstrand som alla är partiska
bedömare. Detta då de tillhör forskarna som granskas i min avhandling och
som verkar önska sig en annan plats i prostitutionspolitikens idéhistoria än
den de fick i min avhandling. Deras debattinlägg är värda att uppmärksammas,
men på socialpolitik.com skrevs också inlägg av idéhistoriker som inte borde
tigas ner.
Dessa inlägg kommer från institutionen och betygsnämnden som enligt
Liljestrand bär ”skulden” för den påstådda ”Dodillet-skandalen”.
Professorerna Ingemar Nilsson (prefekt på institutionen där jag disputerade)
och Bo Lindberg (betygsnämndens ordförande) beskrev Månssons inlägg som en
”enögd partsinlaga”, Lundgrens och Westerstrands kritik som ”ursinnig” och
betonade: ”Betygsnämnden har inte släppt igenom en undermålig avhandling och
Göteborgs universitet har inte fläckat sitt rykte genom att låta den läggas
fram.” Disputationens oberoende opponent, socialantropologen Brian Palmer,
har kallat avhandlingen för ”en välbelagd och mästerlig studie” (GP
16/3-09).
Intrycket att Liljestrand inte är ute efter en rättvisande framställning av
min forskning förstärks av hans påstående om att jag ”i omkring hundra sidor
bedriver en opportunistisk häxjakt” på radikalfeminister som Eva Lundgren. I
själva verket tematiseras Lundgrens forskning, dess förtjänster och
begränsningar på 33 sidor i min bok. Detta är rimligt då genomgången bidrar
till en bättre förståelse av sexköpslagens logik. Lundgren har också själv
presenterat sig som en av rådgivarna bakom sexköpslagen.
Min avhandling visar att såväl den svenska som den tyska
prostitutionspolitiken är feministiska vänsterprojekt som syftar till att
minska kvinnoförtrycket i prostitutionen. Det var min förhoppning att denna
analys skulle bidra till en mer nyanserad och mångfacetterad diskussion av
detta ämne. Tyvärr omöjliggör Liljestrands rop efter skandal en sådan.
Susanne Dodillet, idéhistoriker