Per Svensson ordinerar en liberal nässla som vaccin mot främlingsfientligheten
i Vellinge (SDS 17/11). Enligt honom lider nämligen kommunens företrädare
brist på ”borgerlig ideologisk skolning”. Han dammar av ett 250 år gammalt
alster av upplysningsfilosofen Peter Forsskål och lanserar det som en
”perfekt lärobok” för obildade Vellingebor. Att dra lans mot
främlingsfientlighet är alltid hedervärt, men gör man det medelst liberala
floskler blir resultatet en paradoxal bumerang.
I själva verket är det den klassiska liberalismens vanföreställningar som
ligger till grund för den politiska kultur som idag präglar Vellinge och det
borgerligt styrda Sverige i stort – där ”näringsfrihetens” luftslott
legitimerar ”individen som måttstock”, där synen på ”det fördärvliga i
politisk maktkoncentration” göder antidemokratisk populism och onyanserat
politikerförakt, där samhällets sociala väv slits sönder,
främlingsfientligheten gror och det gamla fascistpartiet Sverigedemokraterna
går framåt. Detta har ingenting med brist på liberal skolning att göra –
snarare tvärtom.
Ur ett historiskt perspektiv visar sig nämligen liberalismens ”tolerans” vara
ytterst böjbar. Såväl brittisk och amerikansk som svensk kolonialism har
under historiens gång legitimerats med liberala dogmer om civilisation,
bildning/skolning och (närings)frihet. John Stuart Mill, en av liberalismens
koryféer, hade inga problem med att utveckla sina läror samtidigt som han
var verksam inom Brittiska Ostindiska Kompaniets rovdrift i Indien. I
Amerikas förenta stater försvarades raslagstiftning och slaveri långt in på
1900-talet med hänvisning till formuleringar i världens mest liberala
konstitution. Och i Sverige hyllade Isidor Kjellberg, en av det sena
1800-talets mest inflytelserika liberaler, ”de hvitas civilisation i nya
världen” och de svenskar som bidrog till att odla upp den amerikanska
drömmen och bekämpa ”rödskinnen” och deras ”djefvulska grymheter”.
I sin nedkokta essens är liberalismen vare sig mer eller mindre än en politisk
doktrin om frihet från tvång. Vare sig vidsynthet och humanism, eller
”tolerans” mot föreställd annorlundahet och solidaritet gentemot utsatta,
har något med dess kärna att göra. Att ställa sig positiv till
flyktingmottagande och se sociala orättvisor i vitögat handlar istället om
något som den klassiska liberalismen och dess uttolkare har förtvivlat svårt
för: att sätta den kollektiva solidariteten och medmänskligheten framför
rätten till individuell egoism och enskild vinningslystnad. Det är sålunda
ett ödets ironi av rang att Forsskål gick till historien som en liberal
nässla (Forsskaolea tenacissima) – som plockad och kokt krymper ihop till en
tämligen tunn och smaklös soppa.
Victor Lundberg
historiker och universitetslektor vid IMER, Malmö högskola