Det händer att några av oss bibliotekarier skojar om våra besökare framför
bokhyllorna och säger att de är gammaldags, de förstår inte att boken är
omodern. Men ironins udd är riktad mot en trend inom biblioteksvärlden som
menar att kunskap är värdefull endast om den är digital, helst twittrande.
Vi gallrar för att ge rum för den ”mötesplats” som varje folkbibliotek säger
sig vilja vara. Som om böckerna står i vägen för människors möte.
Jag tänker på detta när jag ser SVT:s dramaserie om tjuven på Kungliga
biblioteket i Stockholm, ett sällsamt hopkok med tragisk bakgrund. Den som
vill veta vad som verkligen hände rekommenderas att lyssna på Jesper Huors
prisbelönta radiodokumentär. Också för boktjuven var böckerna gammaldags,
dock inte omoderna. Gammaldags kunde han räkna i pengar och omsätta i ett
exklusivt leverne, vilket dessvärre slutade med en öron- och allt annat
också bedövande knall.
Bokstölder är ett välkänt gissel i biblioteksvärlden. Att företeelsen har hävd
visar inte minst att biblioteken på medeltiden kedjade fast sina volymer i
pulpeterna. Präster och jurister är värst, lärde jag mig under min
elevtjänstgöring på Lunds UB. Om så verkligen är fallet vet jag inte, men
Malmö stadsbibliotek tvingas ha lagboken inlåst och låna ut den för läsning
endast mot deposition av lånekortet.
Folkbiblioteken har inte som nationalbiblioteket en juridisk bevarandeplikt,
men ändå en skyldighet att tillhandahålla också äldre böcker. Framtiden
börjar i det förflutna. Den enda spådomskonst av betydelse blickar bakåt.
Förlorar vi vår historia blir framtiden en gåta. Biblioteket får gärna vara
en mötesplats, men mer än bara ett internetkafé och en korsning.
Bo Gentili
bibliotekarie och författare
Andra avsnittet av ”Bibliotekstjuven” sänds i SVT1 onsdag kväll klockan 21.