Heta tjejer och små grisar

Kulturkritik.
Telefonsexannonserna använder sig av ett avtrubbande språk som motarbetar ett jämlikt förhållande mellan könen, menar René Vázquez Díaz.

För dig som söker tjejer. Dejt, flört och kärlek. Heta tjejer. Dygnet runt för vuxna. Koppla av med härliga brudar. Grymma tjejer rockar loss. Unga fräscha flickor. Mogna kvinnor. Maxi erotica. Kontakt direkt. Dessa annonser kommer inte från en porrtidning utan från Expressen, GT, Kvällsposten och jämställdhetssträvande Aftonbladet. Ring annonsbokningen och du får en plats i anslutning till sportsidorna. Varför annonserna inte publiceras i samband med kultur- eller ledarsidan är inte svårt att förstå.

Man behöver inte heller vara romanförfattare för att föreställa sig grabbarnas förtjusning över dessa annonser efter sportnyheterna. De måste känna sig som existensens utvalda varelser. En undergiven armé av ”grymma tjejer” och ”mogna kvinnor” sitter och väntar på killarnas storslagna köpbegär dygnet runt: handelsvaror i ett osynligt varuhus. Annonserna kanske framstår som harmlösa. Men språkbruket är mer avtrubbande och djupgående än man kan föreställa sig.

Det bottnar i en människosyn som kvällstidningarna av ekonomiska skäl inte vill kännas vid: mannens rätt att disponera över kvinnan. Med telefonsexannonserna motarbetar man förutsättningarna för ett jämställt förhållande mellan könen och rättfärdigar ett permanent övergreppstillstånd, där kvinnor värderas lägre än män. Språket som används för att marknadsföra dejting och telefonsex är detsamma som för prostitution och har liknande effekter. Det hindrar unga män från att utveckla lyhörda relationer och kan leda till att de intar en maktposition som varken gynnar dem själva eller partnern, som de inte förstår. Bilden av kvinnan som ständigt tillgänglig motverkar bilden av henne som fri, jämlik och otämjbar. Små manipulerande herrar med översittarfasoner uppstår och det blir som i Artur Lundkvists afolyrism: en liten gris kan bli ett stort svin utan att märka övergången.

Döljer dejtannonserna koppleri? Antagligen inte. Även om de kan uppfattas som förtäckta annonser för prostitution är de lagliga. Det handlar ju bara om sexuellt utsvultna män som blir tillfredsställda av telefonsex, på samma sätt som svältande hoppas att bli mätta av matlagningsprogram på tv. Men det är pengarna som bestämmer. När jag samlade information till min roman ”Florina” om porrens och prostitutionens språkliga påverkan på kärlekslivet, slogs jag av det faktum att i Spanien utgör prostitutions­annonser en avsevärd del av tidningarnas intäkter. Högt respekterade dagstidningar som El País, El Mundo, Abc, La Razón och La Vanguardia storprofiterar på könshandelsreklam. En hätsk debatt pågår och två spanska tidningar har redan avstått från att publicera prostitutionsannonser: Público och 20 minutos. Kvinnoorganisationer jublar.

I övriga Europa är Frankfurter Allgemeine, Le Monde, Daily Telegraph och The Guardian exempel på tidningar som vägrar att publicera den sortens annonser. Så sent som 2003 införde The International Herald Tribune liknande restriktioner. I Sverige tog könshandelsreklamen slut när Nordvästra Skånes tidningars ägare och ansvarige utgivare dömdes för koppleri av Högsta Domstolen 1979. ”Ensam ikväll?” läser jag i Aftonbladet. ”Busa med tjejer”, svarar Kvällsposten gulligt. År 2010.

René Vásquez Díaz

författare

Författare: René Vásquez Díaz
Publicerad 2 mars 2010 12.27
Uppdaterad 2 mars 2010 12.27

Kulturkritik
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu