På omslaget till Tøger Seidenfadens bok ”Absolut Tøger” (2007) poserar han
naken, gravid och med den ena handen kaxigt i sidan. Han skulle fylla femtio
år och hade i tjugo år varit chefredaktör för två inflytelserika danska
tidningar. Graviditetsbilden användes första gången 1999 i lanseringen av
Politikens tjockare lördagstidning.
Vad säger en sådan ”nakenchock” om modet hos en man?
Mycket. Endast den som är bergsäker i sina värderingar vågar bjuda så mycket
på sig själv. Seidenfaden hade redan gjort sig känd för sina orädda
publiceringar, som att trycka utdrag ur Salman Rushdies ”Satansverserna”
trots höga protester från tidningens styrelseordförande.
Tøger Seidenfaden blev en levande legend i publicistvärlden, framförallt för
sin tid som chefredaktör på den kulturradikala tidningen Politiken som han
styrde från 1993. Som debattör skaffade han sig motståndare i alla läger
eftersom han rörde sig snabbt som en boxare över det politiska fältet. Han
kritiserade tidigt Dansk Folkepartis invandrarhat och var för Kuwaitkriget
men emot den danska inblandningen i Afghanistankriget.
De sista åren utmärkte sig Seidenfaden särskilt i sin fräna kritik av den
moraliskt urholkade danska politiken. ”Jag representerar fortfarande normala
europeiska mainstream-värderingar. Det är Danmark som har halkat iväg”, sa
han på den här sidan i mars förra året.
Han ställde upp på intervjun trots att han precis hade påbörjat en ny
cancerbehandling. Han påtalade att danska ”konservativa och liberala krafter
har prostituerat sig själva och sina ideal om frisinne och frihetlighet”.
Därför, menade han, måste tidningen Politiken värna sin värdegrund:
”jämlikhet, förståelse, tolerans och anständighet”.
Chefredaktör Seidenfaden drog igång flera radikala kampanjer på Politiken och
blandade news och views på ett sätt som är ovanligt i svenska medier. I
bland hamnade han snett, som när han bad om ursäkt för publiceringen av
Muhammedkarikatyrerna. Men han imponerande desto oftare genom att leverera
humanistiska perspektiv i en allt mer omänsklig tid. 2009 ville han starta
ett Irakcenter som skulle hjälpa flyktingar att få jobb och läsarna skänkte
över en halv miljon kronor. Några politiker replikerade att Seidenfaden
borde skickas i fängelse för sitt fräcka förslag.
Skärpningar i utlänningslagen omöjliggjorde Irakcentret och Politiken
informerade i stora annonser att pengarna skulle delas ut till
tvångsutvisade irakier.
Jag minns hur jag stirrade på de svarta, drabbande annonserna. Sällan har ett
medieutspel lyckats påvisa så mycket bubblande medmänsklighet och nattsvart
cynism – på en och samma gång.
Förhoppningsvis rymde graviditetsbilden en profetia. Att Tøger Seidenfaden får
många kaxiga barn, på båda sidor Sundet.
Rakel Chukri
Sydsvenskans kulturchef